Aftonbladet – 11 februari 1860, sida 2

mina ord. Men jag har komrcit från ämnet; jag talade om att vi skulle bli vänner. Nå väl; ni känner mig, ni vet att jag är en odugling, som intet nyttigt och godt förmår uträtta här i :verlden.. Om ni tviflar derpå, så fråga Stryvero Jag föredrager att bilda mig ett eget omdöme utan hans biträde., Godt. Men hvad ni dock alltid vet, är att jag är en rumlare, som aldrig dugat till något godt här i verlden, och aldrig kommer att göra det. Hvad ni kommer att duga till är något, scm jag icke vet. Men det vet jag, och ni måste tro mig på mina ord. Nåväl, om ni kan stå ut med att sei ert hus en sådan. odugling — en odugling, som på köpet icke har det bästa namn och rykte om sig — så skulle jag anhålla om er tillåtelse att såsom en privilegierad objuden gäst få helsa på er när det så faller sig, och att jag får varda ansedd för ett slags onyttig — jag törs icke, i anseende till min yttre likhet med er, säga skräpig — husgerådspersedel, hvilken man tolererar såsom en gammal trotjenare och för öfrigt alls icke bryr sig om. Jag tror icke att jag skulle missbruka tillåtelsen. Jag vore färdig att hålla hundra pund emot ett, att jag ej skulle begagna henne mer än fyra, fem gånger om året. Men det skulle för mig vara särdeles kärt att veta, att det vore mig tillåtet. Vill ni försöka på? Det är också ett sätt att säga, att jag får ha det så som jag begärt. Jag tackar er, Darnay. Får jag nyttja detta förtroligare tilltal utan alltitulatur? Med nöje, Carton. De gåtvo hvarandra ett, varmt handslag till bekräftelse, och. slöto sig sedan till de öfriga. En minut derefter var Carton åter den gamle vanlige tvärviggen.