Aftonbladet – 11 februari 1860, sida 1

I ringa ting kan bringa i oordning själens fina organisation, men tillika med tillförsigten af en man, som visste med sig huru skarpt och länge han lidit, kämpat, och slutligen segrat. Hans vän ville naturligtvis för ingen del försvaga denna tillförsigt. Han ställde sig till och med vida mera lugnad och belåten, än han i sjelfva verket var, och beredde sig nu att komma fram med den andra och sista af sina båda punkter. Han insåg nog, att denna var den kinkigaste; men då han påminte sig sitt forna söndagssamtal med miss Pross, och derjemte hvad han under de sista nio dagarne hade bevittnat, så fann han, att han måste fram med det. Den der sysselsättningen, som han återtog under inflytelse af den så lyckligt öfverståndna åkomman, sade Lorry, harsklande sig, skola vi kalla ... klensmedsarbete. Som sagdt, klensmedsarbete. . Vi ponera, exempelvis och för mera åskådlighets skull, att han på den tiden plägade arbeta vid en liten smedsverkstad. Vi ponera, att han oförväntandes befanns sitta vid den verkstaden igen. Är det icke alltför illa, att han skall behålla den wmne hos sig Mn Doktorn gömde sin panna i banden, och rörde foten på ett nervöst sätt mot golfvet. Han har beständigt haft den lilla verkstaden inne hos sig, sade Lorry, med en orolig blick på sin vän. Skulle det nu icke vara bättre, att han gjorde sig af med honom? Manette satt ännu med handen för pannan, och rörde foten aft och an mot golfvet. Ni finner det kinkigt, att här vid lag ge mig ett råd,, sade Lorry. Jag förstår också rätt väl, att detta är en mycket kinkig punkt. Men jag tror ändock.. Han runkade på hufvudet och fortfor ej. Det är, ser ni, sade doktor Manette,i det han vände sig åt honom efter en stunds förs lägen tystnad, rätt svårt, att på ett samman