Aftonbladet – 11 februari 1860, sida 1

Först och främst då: min vän är mycket arbetsam, och af en särdeles kraftfull karakter. Han egnar sig med stör ifver åt vetenskapliga forskningar och försök, med mera dylikt. Månne han icke arbetar för mycket? Jag tror icke det. Det törde tillhöra hans sinnesart, att beständigt känna ett starkt behof af sysselsättnin, Detta torde till en del vara en följd af en inre drift; till en del kan: ske äfven af sorg. Ju mindre hans själ vore sysselsatt med sunda saker och ting, dess mer skulle hon årbeta i en sjuklig riktning. Han torde hafva gifvit akt på sig sjelf, och gjort den upptäckten, Ni är säker på, att han icke öfveranstränger sig 2 3 aFullkomlig säker. Men, bäste Manette, om han nu vore utarbetad ...n Min bäste Lorry, jag anser det för alldeles otroligt. Han har utstått en väldig kamp i en riktning, och det fordras en motvigt.n Ursäkta mig, jag är envis affärskarl, ni vet. Ponera för ett ögonbljck, att han vore utarbetad; skulle icke det möjligen kunna förorsaka ett nytt återfall 2 Jag tror icke det. Jag tror icke, sade doktor Manette med en ton af fast öfvertygel e, att någonting, med undantag af en ny väckelse af den der forna tankegången, skulle kunna medföra ett sådant. Jag tror, att hädanefter ingenting annat, än något våldsamt anslag på den strängen, skulle kunna ånyo framkalla det. Efter hvad som skett, och efter hans timade förbättring, har jag svårt att tänka mig: möjligheten af ett sådant våldsamt anslag ännu en gång. Jag hoppas, jag är nästan säker på, att af alla omständigheter, som skulle kunna framkalla det, ingen nu mera är tänkbar.n : Han sade detta m.ed en viss tvekan, naturlig hos en man, som nogsamt visste hvilken