Hur ni pratar, miss Prossl sade Lorry, som nu ibland vågade skämta med henne. Herrn höll nyss på; jag såg herrn gråta, och undrar inte påt. En sådan der bordsgarnitur, som herrn gett till gröllopsgåfva. må väl också locka glädjetårar i ögonen på hvar kristen själ. Det fins inte enda gaffel eller sked der, som jag inte gret öfver i går aftons, då asken anlände, tllis jag inte kunde se den längre bara för tårar. Fägnar mig på det högsta, sade Lorry, ehuru, sanningen att säga, det visserligen aldrig var minafsigt, att göra dessa små laprissuvenirer osynliga för några menniskor. Ack, min Gud, det här är ändå en dag, som just måste komma en att tinka på allt hvad en gålt miste om här i verlden! Ack, ack! När jag betänker, at det likväl skulle ha kunnat finnas en fru Lorry redan för femti år sedan, nära pål, . Omöjligt, herr kung!, sade miss Pross. Hvad nu då, miss Pross? Omöjligt? Ja visst. För si herrn vat gammal ungkarl redan i vaggan. Ve mig, miss Pross, tror jag inte ni hår rätt, sade Lorry, i det han med fryntlig uppsyn skrufvade sin lilla peruk till rätta. Och herrn var klippt och skuren dertill, redan innan han lades i vaggan. Det var, minsann, att behandla mig bra hårdhändt; jag borde väl dock sjelf också fått ha ett ord med ilaget rörande den saken. Men nog nu om det. Jag hör, söta Lucien, sade han, i det han förtroligt tog henne om lifvet, att de börja röra på sig derinne; och jag och miss Pross önska nu, innan ni för kort tid skiljer er från er goda fader, få säga er några lugnande ord med afseende på honom. Ni lemnar honom i händerna på ett par personer, som skola vårda honom med icke mindre kärlek och omsorg, än ni sjelf