lopp än som, vid noggrannt afvägande af tillgångarne och behofven, skäligen borde användas för denna del af statsförvaltningen; att flera andra länder af ungefär samma politiska rang som.Sverge, men med vida betydligare folkmängd, större välmåga ochi allmänhet rikare tillgångar, likväl vidkännas långt mindre kostnader för vården af sina diplomatiska angelägenheter i utlandet; att detta förbålleznde bör föranleda till allvarli a bemödanden för att åstedkomma en inskränkning uti ifrågavarande utgifter, äfven om icke, såsom nu är händelsen,landets finansiela ställning gjorde vidtagandet af hvarje. möjlig besparing i statsutgifterna till en oafvislig nödvändighet; samt att antingen ministerplatsernas antal kan inskränkas eller flera sådana befattningar i en hand kunna förenas, äfvensom aflöningarne nedsittas i likhet med hvad andra diplomatiska agenter med lika rang på s:mma ställe åtnjuta. Lika visst som det är att de tvenne folkvalda stånden komma att nedsätta anslaget till ministerstaten, lika mycket är det att befara, det adeln och pretteståndet rösta för den högre summan och att det blifvande beloppet således kommer att bestämmas genom slumpen i förstärkt statsutskott.