öppet visa vår representations liftiga sympatier för; Italiens stora och heliga sak. Men, ers excellens! dessa sympatier äro icke blott vära representativa kamrars, utan hela svenska folkets, och Helsingborgs stads innevånare hafva för sin del icke velat låta setta tillfälle passera, utan att gifva er ett bevis derpå redan på tröskeln till Sverge, redan vd ert första steg på vårt fäderneslands jord. Vi hoppas, e. e.! att ni senterar den ingifvelse, som fört oss hit, och att det enkla sätt, hvarpå den uttryckt sig, finner för er sin ursäkt genom det lojala och uppriktiga i sjelfva den ledande tanken. Helsingborgs röst är icke en sådan, som genljuder genom dagens händelser med stort bång, men det är alltid rösten af ett fritt folx, som älskar att blifva förstdt af andra fria och tappra folk och som lifligt erkänner nationernas solidaritet. H. exc. behagade derpå svara ungefär följande: Utan tvifvel, mina herrar! har jag tagit kännedom om den svenska riksdagens uppträdande till förmån för Italiens nationella sak; hela Italien har gjort det med glad öfverraskning och djup tacksamhet. Att dessa sympatier för Italien äro hela det ädla svenska folkets, derom äro vi fullt öfvertygade, och det är mig icke tillåtit att upptaga den smickrande mottagelse, jag här fått röna, annorlunda än som ett bevis derpå. Det är för öfrigt just detta Sverges så öppet uttalade deltagande för Italiens stora angelägenhet jag har att tacka för att jag i detta ögonev befinner mig här. Min konung har, så snart den svenska riksdagens uppträdande i den italienska frågan blef honom bekant, hastat att besvara det fförmedelst att besluta en diplomatisk beskickning i Stockholm. Lika mycket, som jag skattar mig lycklig, att hafva blifvit af min suverän utvald till just denna mission, och lika lifligt jag önskar att denna diplomatiska förbindelse må blifva oafbruten och långvarig, lika varmt gör jag mina önskningar för att Sverge må jemnt och lugnt gå fram i utvecklingen a sin frihet och njuta sin lycka som ett folk. hvars sjelfständighet, i alla tider så manligt upprätthållen, end:st för hvarje dag alltmer betryggas.s De församlade instämde härefter med ett tre gånger upprepadt hurra i ett af dess ime -proviserade talman utbragt lefve för Victor Emanuel, den store befrämjaren afltaliens frihet och enhet, den italienska nationalitetens zuav och konungen för de tapprel hvilket markis Migliorati besvarade med ett lefve för Sverges konung Carl d. 15. Ett lefve för Victor Emanuels representant vid svenska hofvet besvarades likaledes af h. exc. med ett lefve för staden Helsingborg. Sedan derpå ytterligare en sång blifvit af sångföreningen afsjungen, uppstämde musiken en marsch och de församlade, hvilkas antal under tiden vuxit till säkerligen omkring 1000 personer, lemnade platsen. Om det sätt, hvarpå man i Göteborg för hv Migliorati uttryckt sympatierni för det land Han representerar, berättar Handelstidningen för den 6:e: Sardiniens sändebud, markis J. B. de Migliorati, anlände sistlidne lördags afton till staden. Sedan underrättelsen härom hastigt spridt sig, hade till hr markisens afresa. med bantåget, i går förmiddag kl. 9, samlat sig en betydlig mängd personer; i afsigt att uttrycka sina sympatier för det land, hvars representant man här såg ibland sig. Under dröjsmålet i väntningssalen, sedan man i en krets samlat sig omkring hr de Migliorati, framträdde en af de närvarande och uppläste följande, på franska språket affattade adress, hvilken sedermera skriftligen öfverlemnades: Värdigas emottaga uttrycket af den lifliga och djupa sympati och beundran, som vi känna för den ädla nation, hvars värdige representant ni är, hr markis. Denna känsla lifvar icke allenast här närvarande medborgare i denna stad, som i dag ha lyckan att se er inom sina murar, utan är lefvande i hela svenska folkets hjerta. Och orsakerna till denna sympati äro naturliga. Då vi sjelfva genom långa strider och fruktansvärda uppoffringar förvärfvat oss den konstitutionella och borgerliga frihet, hvilken vi hafva att tacka för vårt fäderneslands framåtskridande och välgång, kunna vi ej annat än önska den fullständigaste framgång åt den patriotiska strid, Italien börjat för sitt oberoende och sin frihet, en strid, i spetsen hvarför er höge suverän, den ädle och tappre konung Victor Emanuel, så modigt ställt ig. Det är hos Italien menskligheten står uti en så stor skuld för civilisationens rikaste frukter; det är i dess historia vi studera de stora bilderna och föredömena af fosterlandskärlek, af mannamod och af högsinthet. Hvad Italien varit för verldens bildning, måste det blifva ännu en gång. Och det är morgonrodnaden af en sådan framtid, som nu lyser vid horisonten. Den skall sammanflyta med den morgonrodnad, som flammar öfver Nordens berg ), och uti föreningen af dessa ljus skola Europas folk njuta af frihetens — tankens och handlingens — seger, och menskligheten framgå mot det mål af förädling och lycka, som ligger uti försynens rådslag. Det är dessa förhoppningar, denna framtid vi helsa, då vi här höja det enhälliga ropet: Lefve Italien! Lefve Sardinien! Lefve konung Viotor Emanuel!s Sedan de närvarande lifligt instämt i dessa lefverop, uttalade markis de Migliorati sin tac samhet för den hyllning, som blifvit bragt hahs konung och fädernesland. De känslor, som här blifvit uttryckta, vore honom icke oväntade, då svenska riksdagens sympatier för det italienska folket redan förut kommit till Sardiniens regerings och folks kunskap. Det vore ock förklarligt, att ett konstitutionelt och fritt folk, såsom Sverges, skulle hysa sådana sympatier, hvilka emellertid af Italien högt uppskattades. Det vore talaren en glädje, att få till sin regering framföra underrättelsen om denna nya yttring af den svenska nationens sinnelag. Hr markisen slutade med att höja ett lefverop för Sverge och för dess konung. Sedan undertiden åtskilliga sångare samlat sig, utfördes inom banhallen svenska sånger, för hvilka den ädle markisen bjertligt tackade, hvarefter han inträdde i sin kupå, ytterligare helsad af sånger och lefvero från den talrika menniskomassa, som uppfyllde hela platformen och en god del af den öfriga. banhallen. Improviserad och enkel, som hela denna opinionsyttring var, bör den dock vara egnad att visa de italienska folken, till hvilkas kunskap det sardinska sändebudets mottagande i ) LAurore borgale — norrskenet. a RR RR