Aftonbladet – 10 februari 1860, sida 1

4 ie Så ng SR RRer hän FAS MR RR NS kunna benämna herre eller halfherre,; utan af en odalman i ordets fulla mening, tillika en af ståndet mest aktade och värderade ledamöt. Vi meddela härnedan den motion Anders Ericsson från Elfsborgs län nyligen inlemnat till Könstitutionsutskottet: Då jag byser en liflig öfvertygelse om både rättvisan sanit den Oobestridliga fördelen och nyttån af. det från förra riksdagen, med: enhälligt bifall utaf ej mindre höglofliga ridders skapet och adeln :och presteståndet; än borgareståndet hvilande och vid inhevarände rikss dag lika enhälligt antagna förslaget till den ändring i 15: S-riksdagsordningen; att äfven den hemmansegare och krotiohemmans-åbo, som förr tillhört annat riksstånd eller innehaft ordinarie beställning i rikets tjensty må kunna välja och väljas till riksdagsmän i-bondeståndet, hvilket förslag likväl beklagligtvis:vid: denna riksdag med 73 röster mot. 35 fallit i det stånd jag tillhör, har jag ansett min fosterländska pligt såsom representant uppmanå mig ätt hos konstitutionsutskottet förnya enahanda förslag. i Den nu gällande inskränknibgen i bondeståndets valrätt endast till dö hemmansegare, hvilka icke tillförene Hört till ånnat riksstånd eller någon ordinarie beställning itikets tjenst eller fullmakt derå innehaft, härleder sig från 1723 års riksdagsordning; tillkommen på en tid, då bondeståndet långt ifrån hade: den beFtydelseinom representationen, som det nu eger, då samma stånd till och med var uteslutet från det! rikets ständers utskott,: devs.:k. Secreta, der alla de-vigtigaste riksdagsärehden hufvudsakligen afgjordes) och då ståndet ej heller Kae del i riksbankens styrelseoch för-! v:lucmg. Stadgåndet bibeh-lls visserligetr vid: den riksdag (1809), som: grundlade: våg nya statsskick; men redan vid ISt7 och 1818:årens riksdåg föreslogs af konstitutionsutskotiet den af mig nu yrkade förändring. Och hvad innebär väl egentligen denna? Ingenting annat än att välfrejdade svenska medborgare, hvilka idica samma yrke som bondeståndet, eller den så kallade allmogen, skols inrymmas en för närvarande saknad representationsrätt i samma stånd, oaktadt de, under en tidigare period af sin Jlefnad, varit valberättigade inom; ett annat riksstånd eller tjenat staten. Hvaruti skilja då dessa medborgare sig från bondeståndet? Måhända i kläder, 1 skick, boningar och möjligen i en mera vårdad uppfostran och vidsträcktare erfarenhet och insigter. Men icke bör sådant göra dem förlustiga af en bland medborgares dyrbaraste rättigheter? Skulle ett stånd, som visar sig så märkligen, som bondeståndet framåtskrida i både förmögenhet och. hyfsning vilja neka medborgare deras astridiga rätt för det de kunna vara eller synas mera byfsade? Och hvem har utstakat gränsen för hyfsning, vid hvilken landtbrukarnes rätt att deltaga i folkförsamlingen upphör? Den finnes ingenstädes i grundlagarne; men väl visar vår riksdagshistoria ganska långt tillbaka, att äfven i bondeståndet funnits och finnagledamöter, i sdling, skick, klokBet och välmåga öfverträffande mången f. d. borgare eller f. d. tjensteman, och som; lika med dessa, styra och efterse sitt hemman, utan att sjelfva köra plogen och så sin Jord. Hvem skulle ej önska ait Sverges allmoge höjde sig, i likhet med dessa bondeståndets utmärktare medlemmar, och ännu mer, hvem skulle ej önska att alla jordbrukande s. k. ståndspersoner i denna mening vöre allmoge? Hvem skulle ej önska, att derigenom en mängd skilnader. jemnades, som nu oftast hafva sin grund blott i ypyvighet och fåfänga; och att personer, som hafva samme yrke, samma rätt, samma intresse, förenades i samma representation? Hvilken styrka och ökad betydelse skulle detta icke gifva åt bondeståndets både rådslag, opinioner och beslut? Iluru många fördomar skulle icke derigenom afnötas, och en ;å åtnjutande af likhet i rättigheter grundan jemnlikhet samhällsmedlemmarne emellan beredas, som under närvarande förhållanden ej sällan saknas? ; Bondeståndet har således, efter min tanka, en obestridlig fördel vid att åt ifrågavarande, nu från representationsrätt uteslutna medborgare inrymma. ett rättmätigt deltagande i lagstiftningen. . Jag förstår åtminstone icke annat, än att ståndet skulle vinna vid att med sig förena redliga, kunniga och erfarna män, som visa sig värdiga dess förtroende. Och om några andra kan ju aldrig blifva fråga, då det-ojemförligt talrikaste antal valmän för allt fall tillhör len egentligen s. k. allmogen. Också ser man nu på landet aktade ståndspersoner vara fullt ut lika mycket som bönder anförtrodda socknens) och kommunens angelägenheter, och detta oaktadt de ännu tillhöra annat stånd, t. exsrridderskapet och adeln, eller ännu äro i statens tjenst: Detta ådagalägger, att det allmänna förtroendet icke beror af personens ståndsegenskap, utan af hans karakter och duglighet såsom menniska och medborgare. Utsträckningen at detta allmänna förtroende till alla sjelfberoende medborgare har ju länge och äfven i ståndets tel inför tronen vid denna riksdag förklarats utgöra hufvudföremålet för bondeståndets önskningar om encallmän representationsförändring, lervid valen skulle ske utan afseende på stånd eller klass... Nå väl, bör, man då tveks att nu taga ett steg, som otvifvelaktigt måst. närma oss den önskvärda allmänna represertationsreformen? Har icke borgareståndet utan tvekan bland sig inrymt t. ex. idkare af berg: bruk på landet, .äfvensom husegare och niringsidkare i städerna, oaktadt dessa icke äro bor.are i ordets trängre bemärk 1se — ja, oaktadt de på samma gång kunna tillhöra annat stånd? Och har icke erfarenheten åda. galagt att borgareståndet genom. denna inympning allt mer och mer höjt sig i allmänt anseende och politisk betydenhet? Månne således icke detta exempel bör efterföljas af hedervärda bondeståndet, der resultaterna af förstärkningen utan tvifvel skola blifva lika fruktbärande? Hvilken orimlighet innebär det icke att t. ex. en person, som. någon tid egt