Aftonbladet – 9 februari 1860, sida 1

TRE MÖTEN?) JAGT OCH RESEMINNEN IVAN TOURGUENEFF. Ännu ett år förflöt. Jag hade bosatt mig i Petersburg. Vintern kom, och mäaskeradbalerna togo sin början. En afton, då jag ungefär klockan elfva gick ifrån en af mina vänner, befann jag mig i en så dyster sinnesstämning, att jag beslöt att gå på maskeradbalen, de förnämas samlingsplats. Jag gick länge af och an förbi en mängd speglar och pelare med den likgiltiga kädslan hos en fäialist — en känsla, som man, Gud vet hvarföre, vid dylika tillfällen ofta upptäcker i de hederligaste menniskors ansigten. Sålunda irrade jag länge, sökande befria mig ifrån de skräflande, med oäkta spetsar och smutsiga nandskar utstyrda dominoernas skämt. Jag lemnade länge mina öron till pris åt trumpeternas dån och fiolernas gnällande, men var sltligen, efter att hafva blifvit tillräckligt uttråkad och dertill erhållit en stark hufvudärk, fullt besluten att gå min väg, då en händelse gjorde, att jag fästade ögonen på en dam i svart domino, som stod lutad mot en pelare icke långt ifrån mig. Jag tyckte mig i henne igenkänna min sköna okända, och det var med möda, som jag hejdade mig från att i ögonblicket rusa fram till henne. Jag närmade mig henne småningom, — Det var hon! Hara hade jag igenkänt henne? På de tankspridda blick.r, hvilka genom ögonhålen på hennes mask träffade mig; p3 den underbart sköna formen af HKer;xes skuldror och händer; på det qvinligt njajestätiska i hela hennes hållning. Eller I) Se Aftonbladet n:is 31 och 32.