Aftonbladet – 9 februari 1860, sida 1

var det ännu en hemlighetsfull röst, som så plötsligt lät förnimma sig inom mig? jag kan icke förklara det; allt nog jag hade igepkänt henne. Jag gick in, jag gick flera gånger förbi henne med klappande hjerta. Hon förblef orörlig; det låg uti hela hennes ställning en så outsäglig sorgbundenhet, att jag ofrivilligt, då jag betraktade henne, ihågkom två verser ur en spansk romans: Jag är en dyster bild, här emot muren stödd. Jag närmade mig pelaren, mot hvilken hon stödde sig, och hviskade sakta i hennes öra: — Passa que eolli. — Ila framåt. — En darrning genomilade hela hennes varelse, och hon vände sig hastigt emot mig. Våra ögon möttet så nära, att jag kunde iakttaga huru förskräckelsen vidgade Hennes pupiller. Hon betraktade mig villrådig; derpå räckte hon mig med en matt rörelse-handen. aDen 6 Maj 1847, klocka, tio på aftonen i Sorrento, på gatan Croce, sade jag långsamt, i det det jag fixerade henne. ,Sedan i Ryssland, uti guvernementet , byn Michaeilowskoö, den 22 Juli 1845 Jag hade sagt allt detta på franska. ,Hon drog sig några steg tillbaka, mätte mig från hufvud till fotoch sade sakta: Koml!,-— Hon lemnade hastigt salen, och jag följde henne. Vi gingo under tystnad vidare. Jag hade icke styrka att uttrycka hvad jag kände, då jag gick vid henues sida. Herrliga uppenbarelse, som med e-s kade blifvit en verklig? het! Galateas staty, förvandlad till en qvinna och nedstigande från sin piedestal in för den bestörte Pygmalions ögon! — Jag kunde kna, past andas, Hon stannade slutligen uti en afligsen salong och satte sig på en liten softa bredvid fönstret. Jag tog plats vid hennes sida, Hon