Förtroliga bref till vänner bland riksdagsmännen. IV. Högvälborne hr baron Silfverpil! Detta var då det stora och stolta släget till fördel för den gamla ursvenska giftomannarätten! Och denna gång var ni, hr baran, i främsta ledet, fäktande manligt för mannens anborna privilegier. O, huru hafva vi icke i denna undangömda landsort, som sett er födas, brunnit af beundran och hänförelse öfver er herrliga idrott och er lysande framgång! När grefve Erik Sparre hade slutat och redan sopat temligen rent hus bland dessa nymodiga fantaster, hvilka synas vilja betrakta den unga qvinnan som en sjelfständig varelse och ej som ett mannens bihang genom lifvet blott och bart, var det i sanning svårt att veta hvad mera, eller åtminstone hvad bättre, skulle i denna sak kunna framföras. Då uppträdde ni, högvälborne baron, och visade hvad en friherre verkligen kan uträtta till och med efter en grefve. Ni och grefve Sparre hafva från början gifvit hela denna fråga dess sanna ståndpunkt genom etablerandet af den så: skärande och På saken gående satsen: Ingen probenreuter sträcke sin hand ut efter våra fröknar-döttrar! Och det är klart att med detta ordet probenreuter här ej endast må förstås dessa mer och mindre misstänkliga figurer, hvilka öfversvämma vårt land med utländskt kram, och hvilkas synonymitet med äfventyrare och banditer grefve Sparie med så mycket clat ådagalagt. Det ges, i fråga om friare till unga flickor, tusen slags probenreutrar, utan att dessa precist drifva handel med tyska hattstofferarevaror och engelska kattuner. Jag Menar spekulanter i allmänhet. De finnas för öfrigt i alla stånd, ja, hr Daron, i ert eget, låtom oss ej neka dertill! Vi minnas begge, för att blott taga ett exem pel, en viss ledamot af riddarhuset, som för några år sedan reste Jand och rike omkring för att afsätta gudliga skrifter och andliga broschyrer — verkligen probenreuteril — och hvilken, fullkomligt så som grefve E. Sparre skildrat det med bjerta färger, på dessa små affärsresor lyckades fiska en ung,. oerfaren dam ur de allra högsta kretsar, begåfvad ej blott med skönbet och talanger, utan med 5 3 600.000 rdr derjemte. Detta lyckades, oakfadt den ifrågavarande unga tärnan egde en giftoman, alldeles icke att narras. med; men hvad skulle då ej ske, om giftomannen totalt saknades? Håren resa sig vid denna fråga På ens bufvud och man kan börja förtvifla om menskligbeten, då man tänker sig att der Stivas personer bland ridderskapet och adeln. om dock yrka qvinnans totala emancipation. Hura sannt bar icke såväl ni, hr baron. Som grefve Erik yttrat, att det är omöjligt d ira en ung ficka från att. bli kärb ill höger och venster, kär på de mest !sbejaktiga sätt, kär ej blott till förbrytelse, utan, hvad mera är, till fautel Om det tilllätes en ung flicka af adlig börd att täcka enna faute genom ett äktenskap, alldeles Oberoende af slästingars bifall, hvilken framtid — o, min Gud, o, mitt fädernesland! — hvilken framtid af mesallianser skulle ej ranas-för det arma Sverge, för anornas och Onvenansens gamla ädla land! Mesalliansen, hittills lyckligtvis ett undantag, sällsynt, men alltid djupt beklagadt af ättre tänkande, skulle blifva en allmän vana, skulle vinna brukets häfd, skulle vända upp och ner på alla högre begrepp i fråga om Ståndsskilnad och race, skulle vivellera samället på ett sätt utan like i verldshistorien. Vi skulle se fröknar-grefvinnor räcka sin hand ät ereti och pleti, vi skulle se allt hvad som Örjer med gyllen och slutar med hjelm efterhand försvinna i en afkomma af LundStenar, Brobergar, Nyströmmar och AndersSöner. Anor, hittills genom århundraden troSet bevarade med pietet och religion för den Ögre familj-idn, skulle snart oåterkalleligt och irreparabelt förfuskas och förspillas genom lättsinniga snedsprång åt allehanda plebejiska håll och kanter; gamla heliga stamträd af äkta greflig eller friberrlig astrakan skulle okuleras med vildapel och frukten deraf snart blifva sådan, att — tvi för tusan Pocker! Men allt detta kan och får icke ske. Nej, et skall icke ske, så länge ännu en SilfverPil bär sitt hufvud högt på vårt svenska riddarhus. Låt gå för mycket, låt gå till och med för prygelstraffets afskaftande, men giftomannarätten — nej! Sverges Silfverpilar afva en posteriet att värna om, ochgdetta är