Aftonbladet – 8 februari 1860, sida 2

RR NRA REN RARE På. Man afgjorde då, att han icke måtte haft sitt falla förnuft. Under sista tiden hade han dessutom ofta plågor i hufvudet. Jag tillbragte ännu ungefär en halftimma Med att tala med den unga gossen och gica slutligen derifrån ganska upprörd. Jag tillstår att jag icke mera kunde betrakta detta förfallna hus utan en vidskeplig förskräckelse. Jag lemnade landet en månad derefter och glömde så småningom denna sommars sällsamma uppträden. I. Tre år hade förflutit. Jag hade tillbragt en stor del af denna tid dels i Petersburg, els i Frankrike, och om jag äfven skulle rest hem till mig på landet, så hade jag tvifvelsutan icke en enda gång besökt Glinnoö eller Michaielowskoö. Jag hade under denna tid ingenstädes påträffat hvarken min okända eller hennes riddare. I slutet af tredje året hände sig att jag en afton i Moskwa mötte madam Chlikof och hennes syster, Pelagia Badaef, denna samma Pelagia, som i min fanfasi representerade den sköna okända. Dessa åda fruntimmer voro icke mera unga; icke dessmindre hade de ett behagligt yttre; deras konversation var qviek och liflig; de hade rest mycket och deraf dragit nytta; men det fanns bestämdt ingenting gemensamt emellan den och min okända. Jag blef presenterad för dem. Och jag ställde till en början mina Ord endast till madam Chlikof, emedan syStern redan inledt ettsamtal med en utländsk geolög; Jag nämnde för henne, att jag hade det nöjet att vara en af hennes grannar, från distriktet K—. Ja, jag har en liten egendom der, svarade-hony väraGlinnoö. Jan, återtog jag, jag känner tilledert Michaielowskot,. Reser ni dit någonjgång ?