Aftonbladet – 8 februari 1860, sida 2

Sällan. Var ni icke der för tre år sedan ? Vänta! Jag tycker mig minnas att jag var der. Jo, jag var der verkligen.n Med er syster eller ensam ? Hon såg på mig. i Med min syster. Vi tillbringade en vecka der. Egentligen för affärer. För öfrigt sågo vi ingen menniska., Det tyckes, som om ni der hade få grannar ? Ja, de äro icke många. Säg mig, det var ju hos er, som det vid den tiden skedde en olycka ... Lucavitch? Madame Chlikofs: ögon fylldes af tårar. Ni kände honom? frågade bon lifligt. Hvilken olycka! Det var en så hederlig, en så god gubbe — och utan någon orsak. Ja, ja, upprepade jag, hvilken olycka. Madame Chlikofs syster närmade sig oss. Det tycktes som geologens lärda anmärkningar angående Wolgas kustbildning haft någon del: i denna hastiga reträtt. Pelagio! Denne herre har känt Lucavitch. Werkligen? Den stackars gubben? Vid denna tid jagade jag ofta i närheten af Michaielowskoö. Det är tre år sedan; ni var då der. Jag! sade Pelagia med någon förvåning. Ja visst! återtog hennes syster; kommer du icke ihåg det? Och hon gaf honom en betydelsefull blick. Ack, ja, ja — jag minnes null svarade genast Pelagia. Åh hå, min lilla dufva!; tänkte jag, det tyckes som om du aldrig varit vid Michaielowskoöp. ! Pelagia Fedorownat Vill ni icke sjunga någonting för oss? frågade hastigt en lång, ung man med ljus tupe och matta ögon. Jag kan ingenting; svarade m:ll Badaef.