Aftonbladet – 7 februari 1860, sida 4

BLANDADE ÄMNEN. Snåfall på Jernväg. I Norge har; under sednare hälften åf förra månaden fallit lika mycket snö som i; norra och. medlersta Sverge samt. Finland. Detta har hindrat rörelsen på jernvågen från Kristiania. Ett åsyna vittne har berättat om hur det tillgått när ett lokomotiv skolat bana sig väg genom snömassorna.. När dessa voro så: höga, att lokomo: tivet ej kunde gå igenomidem med , helå.vagntåget efter sig, kopplades det af, och lokomotivet rusade; med full maskin fram mot snöväggen. Denna hop; ade sig då på ömse sidor och midt framför, så att lokomotivet oj kunde komma dätgre; det backade och sätte åter åstad med full fart. Här och der var snön så äjap, att. dess. yta nådde: högt,öfver lokomotivet; så att detta nästan försvann, deriz Stundom blef: snön, så hårdt packad genom stötarne, att den bar hela öfre delen af. lokomotivet, men lyckligtvis kommo Bjulen sndock aldrig af skenorha. — När lokomotivet hade röjt ett stycke väg! hemtade det vagnariiö och började derefter att: knuffa ssigafram bnigen: — Detta: gick dock så långsamt; att passagerarne mästedigga öfver natten två gånger. — Snön låg jemnhögt, med lokomotivets öfversta del, så tätt invid, dess sidor, ätt passagerarne ej kunde sticka hufvudet ut genom) vagusfönstren: j i — Ett bortröfvadt barn. Härom berättas från Paris:Ett folk, som höll limonadförsäljning, hade en nioårig flicka, sont från späda åldern hade varit hos sin svärmoder:på landet, ej långt från. Paris: För en månads tid ; sedan: tog. mödren -hemvssitt barn, oaktadt.svärmodrens protester -ochsorg. För några dagar sedan hade modren skickat den lilla flickan till en;kryddkrämäre i grannskapet; barnet kom ej tillbaka, ochi föräldrarne :blefvo naturligtvis mycket oroliga,. befarande att flickan hade gått: vilse :samt ej hittat hem. .De anmälde förhållandet hos polisen.. Samma afton erhöllo de ett så lydande bref: Niha lemhaåt mig ert barn att uppfostra, och jag har fat-: tat så niycken tillgifvenhet för det, att jag heldre vill dö än skiljas från det. Jag har passat efter det i åtta dagar, och ändtligen i.morse:har jag träffat min lilla flicka och tagit henne med mig. Sannolikt skola ni aldrig mer få se henne igen förrän efter min död, ty jag reser så långt bort med henne, att ni ej skola få veta hvar jag är. Ni kunna för öfrigt trösta er: med att er dotter skall ha det godt och blifva lycklig hos mig. Jag skall nog.:våka öfver henne som: om jag vore hennes moder, hvilket jag gerna önskade vara. Jag vet väl att det ej är rätt af mig ätt beröfva en fader och moder deras dotter; men skälle jag, gamla stackare, dö af längtan? Om jag ej badefått Mathilda tillbakå fråh er, kunde jag så gerna i förtviflan ha tagit lifvet af mig. Oaktadt allt hvad jag sagt till.mig sjelfjihar jag ej varit i stånd att öfyervinha, min ; otåliga : längtan : efter att åter få det kära barnbarnet till mig. — Dagen derefter begafflickans fader sig ut till den gamlas hemvist, men här fick han veta att hon hade sålt allt hvad hon egde och begifvit sig bort för fjorton dagar sedan. — på enslång resa, hade hon sagt till grannarne. : Det har ej vidare lyckats finna något spår efter henne. — Jernvägsolyoka. Nära jernvägsstationen Lehring (i Österrike) skall följande olyckshändelse hafva st sig: En banvaktares 3-årige son gick, obemärkt af foräldrarne, kort före ett bantågs ankomst framåt banan och nedsatte sig på skenorna, omkring sextio steg frän spårvexeln, och började leka med några stenar. Straxt derefter: ljöd signa len från det framstormande tåget, vaktaren skyndade ut ur sin boning för att ändra vexeln, men ,varseblef i detsamma, till sin outsägliga fasa, på något afstånd sitt lekande barn, utsatt för den största fara. Pligt. och -fäderskänsla kämpade i hans bröst; men det var ej tid att tveka. Vaktaren störtade till vexeln och räddade, genom att rikta densamma; de re