Aftonbladet – 7 februari 1860, sida 2

vi öppet uttalat vår mening, har för öfrigt, icke behagat inlåta sig på någon diskussion : med afseende på densamma och vi behöfva derföre icke nu ytterligare argumentera tilll dess försvar. Deremot, tillåta vi oss anmärka, att om den bevisnivg är tillfyllestgörande, som Allehanda andrager för upptagandet af ett lån på 35 mill ;oner, då endast 25 mill. antagas komma att behöfvas, så vore det ytterligt enfaldigt 2 dt stanna vid 35 millioner, då det ju låter tänka sig, att vid nästa riksdag behöfves ännu större belopp än de I0 millioner, som på detta sätt skulle ställas till nästa ständers förfogande. Antagom att äfven nästa ständer vilja bygga jernvägar för 20 å 25 millioner och och att äfven de se sig föranlåtna begagna utvägen af ett utländskt lån — och både det ena och det andra är alls icke osannolikt — skulle det då månne vara lättare för staten, vara för dess kredit mindre ofördelaktigt, att uppträda såsom lånesökande för de 10 å 15 millioner, som behöfdes utöfver de redan tillgängliga 10, än söka upplåna hela beloppet, 20 å 25 millioner? Är det, såsom Allehanda förmenar, alldeles icke förbundet med någon risk att negociera i reserv större belopp än som behöfves, i ändamål att ha dokumenterna till hands, så hvarföre icke då med ens taga 50 millioner, 100 millioner? Och om, såsom Allehanda förmenar, goda amorteringsobligationer ligga till sig år ifrån år och kunna afsättas med större fördel ju äldre de blifva, hvarföre då icke taga till den summa, om: hvilken man kontraherar, så stor att den förslår icke blott för allt, som vid nästa riksdag möjligen kan behöfvas, utan äfven för det, som tilläfventyrs kan erfordras vid den derpå följande och måhända för ännu en ytterligare? De i förråd liggande obligationerna blifva mera värda ju längre de ligga, menar Allehanda, och håller teorien streck, så skola de väl vara mera Värda, om 6 år, eller 9 år, än om 3. Antages den för god, funnes således icke något rimligt skäl att stanna just vid 35 millioner, och det vore en hög grad af finansielt oförstånd att icke se till, att mans för att vara beredd på alla eventualiteter, alltid hade i lager ett försvarligt förråd af något till åren komna obligationer, antingen man har aning om något lånebehof eller ej. Såsom p,ett klart bevis, på riktigheten af Allehandas sats anföres det faktum, att det 1858 upptagna lånet, som i början noterades till 941, 4; redan stigit så, att det nu gäller 98.4. Mot detta klara bevis tillåta vi oss dock göra den erinran, att ifrågavarande kursstegring väl icke: ensamt och icke ens i någon väsendtlig mån härrör deraf, att obligationerna blifvit 2 år äldre, utan väl torde få anses ha sin orsak dels i den högst betydligt förbättrade konjunkturen och ymnigare penningetillgången, dels i den omstänÅ digheten, att de i början för kapitalisterna alldeles obekanta papperen haft tid att blifva T kända och vinna förtroende, — en omstänI dighet, som vi: väl litet hvar hoppas skall I komma staten tillgodo vid det nu ifrågasatta lånets afslutande, fastän de blifvande obligationerna komma att tillhöra en ny serie, af lett par års yngre datum. : Vårda vi vår kreI dit väl, och är konjunkturen för öfrigt äfven vid nästa riksdag god, skola våra obligationer I sannolikt äfven då stå i en fördelaktig kurs Loch bereda oss gynnsamma vilkor för den Å bändelse ett nytt lån då skulle ifrågakomma. I Skulle deremot, genom en eller annan omÅständighet, vår kredit erhålla någon stöt, eliller konjunkturerna blifva ogynnsamma, så I faller naturligtvis obligationernas kurs, och vilkoren för penningars anskaffande blifva följaktligen mera betungande, antingen det skulle ske genom afyttrande af obligationer å ett äldre, förut kontraheradt lån, eller genom afslutande af ett nytt. Derföre, och då ingen kan förutsäga huru stort lån, som vid nästa riksdag kan ifrågakomma, eller om ens något utländskt lån alls ifrågakommer, tro vi att ständerna handla ganska visligt, om de inskränka upplåningen till hvad som nu behöfves och icke äfventyra tillskapandet af tillgångar — vore det än blott en tillgång på obligationer — öfver hvilkas användande de icke nu hafva att besluta. ——LLA Lå än SSA vete INTER