Aftonbladet – 7 februari 1860, sida 2

Vid Gud jag det vet, Äro de unga?p Den yngsta är allt öfver fyratio år.. SUMU-syraris: Starostan teg. Jag visste af erfarenhet, att då en ryss föresätter sig att svara på. ett visst sätt, är det icke möjligt att få ett enda förnuftigt ord utaf honom, och då jag dessutom såg, att min värd nyss lagt sig och att han nickande lutade sig fram vid hvarje svar, under det han uppspärrade sina ögoplock med en barnslig förundran och med möda åtskiljde sina, af den första sömnen förlamade läppar, gjorde jag ett tecken med handen, afstod från aftonmåltid och gick in till mig, Jag hade mycket svårt att somna. — Hvem är hon? frågade jag mig sjelf oupphörligt. Är hon ryska? Men om hon är ryska, hvarföre uttrycker hon sig då på italienska? Stärostan påstår att hon icke är ung; men han yrar, — Och: hvem är denne man? — Men det är omöjligt att begripa någonting deraf — men hvilket besynnerligt sammanträftande! Är det möjligt att två gånger efter hvarandra? — Jag måste bestämdt veta hvem hon är och hvarföre hon är här. . Upprörd af dessa oroliga tankar, insomnade Jag Sent, men stördes i min sömn af de sällsammaste drömmar. Jag tyckte mig under söderns starkaste hetta irra omkring uti en ödemark; i en hast fick jag se en skugga, som framsväfvade på det gula och brännande sandfält, som utbredde sig framför mig, och då jagBupplyfte hufvudet, blef jag varse henne, min okända sköna, försvinnande i rymden. Hon var helt och hållet hvitklädd; hennes långa vingar voro af en bländande snöfärg; hon ropade mig till sig. Jag ville följa henne, men lätt och snabb. sväfvade hon allt längre och längre bort, under det jag icke kunde höja mig från jorden. — Jag utsträckte