Aftonbladet – 7 februari 1860, sida 1

TRE MÖTEN. JAGT OCH RESEMINNEN IVAN TOURGUENEFF. Ila framåt öfver berg, öfver dal Dig ju ej lockar nöjets pokal — Skynda! Kom glad, med tanken på mig, Och genom lifvet: följer jag digi I grannskapet af mitt egetländställe och en annan gård, der jag ofta vistades, befinner sig en slät, skogrik trakt, som omgifver byn Glinnoö i bjertat af Ryssland. Nära denna by finnas de bästa jagtmarkerna i hela distriktet. Efter att med min hand hafva följt spåren genom den täta småskogen och jagat fälten omkring, fördjupade jag mig vanligtvis uti ett moras,i grannskapet derifrån jag återvände till min välvilliga värd, starastan ) i Glinnoö, i hvars hus jag alltid plägade uppehålla mig. Det är blott två mil från detta moras till Glinnoö; vägen går oupphörligt genom lågländ mark, och först efter en längre vandring påträffar man en liten kulle, hvilken måste öfverstigas, Högst uppe på denna kulle ser man en ödslig, obebodd herregårdsbyggnad, omgifven af en trädgård. Det hände nästan niltid, att jag gick förbi detta hus idetögonblick, då glansen af den nedgående solen var som starkast, Och jag påminner mig, att anblicken: af denna boning, med sina hermetiskt tillslutna fönster, på mig plägade göra samma intryck som äsynen af en gammal blind gubbe, irmande sig vid solens sista strålar. Den stuckars mannen sitter ensam vid vägkanten; -dan länge har solens ljus för honom varit förvandladt till evigt mörker; men han kan åtminstone på sitt förtorkade anlete och på J Et embete, motsvarande en fredsdomares,