Aftonbladet – 7 februari 1860, sida 1

den en; enda fyrkant. Små räta gångstigar förenade sig uti sjelfva medelpunkten, der de begränsades af en rund -parterr, alldeles betäckt med astrar, halft dolda bland det täta gräset. Höga lindar bildade: kring denna parterr en regelbunden ram, som blott på ett enda ställevafbröts:genom en uthuggning om fer metres) bred, hvarigenom en del-af det låga huset ochi tvenne fönster blefvo synliga, hvilka sednare jag, till min förvåning, fann upplystas Späda fruktträd: reste sig här och der på den :släta gräsmattan, och tvärtigenom; de fina grenarne såg man månens milda sken sprida sig på den blå himlen. En svag och formlös skugga utsträckte sig på det .bvitaktiga gräset vid foten af hvarje träd. Utmed trädgården reste sig en oregelbunden grupp af grönskanderlindar, hvilken på: ena sidan var öfvergjuten af månens: milda sken, under det på densandra mörka skuggor lägrat sig. Ett eget, doft sus lät emellanåt höra sig från den svala lunden3; man: skulle kunnat: föreställa sig att den ville uppmana vandraren att söka hvila i dess skugga. ,Hela himlahvalfvet var beströdt-med tindrande stjernor, hvilka denna afton -lyste med ett sällsanit; hems lighetsfullt.sken; likasom: om de uppmärksamt bespejat den aflägsna jorden. Små Jättaskyar drogoemellanåt förbi månen och förvandlades, för några korta ögonblick, dess milda glans till ett genomskinligt -silverskirs Allt slumrade, Den ljumma och balsamiska luften sattes-icke i rörelse af en endavindfläkt, men den darräde understundom vid något knappt förnimbartljud, likasom då källan grumlas af emfallande gren. Man känner dervid en oro; en; oförklarlig -bäfvan. Jag stod stilla, Jutad mot stängslet; Framför mig höjde si: anrdet täta gräsetj:en röd: vallmo på sin raka stängel; :oeh!en stor daggdroppe lyste med ) 1 metro 3 fot, I tum (omkr)