Aftonbladet – 6 februari 1860, sida 2

TA att är Rö fe SR re te RN TE T håhande rop, och knappt var den slutad, förr in det förargelseväckande altaret jemte de derpå befintliga, icke mindre snstötliga prydnaderna började bombarderas med pallar och psalmböcker. Tumultet var förfärligt, och ett ögonblick var det fara värdt, att pöbeln skulle tända eld på kyrkan; då inträdde beslutsamt en polissergeant med ett dussin könstaplar, hvarefter orostiftärne rymde fältet, sannolikt för att följande söndagen förnya skandalen. — På biskopens af London förfrågan i öfverhuset, hvilka åtgärder regeringen ämnade vidfaga för att stäfja detta ofog, svarade lord Granville, att han ähnu ej vore i stånd att säga, hvilka bestämda mått och steg regeringen skulle vidtaga, men han ybre bestämdt af den meningen, att det vore regeringens pligt att begagna alla medel för att upprätthålla ordningen. I underhuset svaräåde sir C., Lewis på en dylik interpellation, att det ej vore regeringens afsigt att inlemna en bill till förekommande af dylika Sördningar. Han antydde svårigheten att blanda sig i saken, somm berodde af en prests diskretion, men ej stode i sammanhang med trösläran. På gifven anledning har Skättkämmarkansleren inför underhuset medgifvit, att sistliet års anslag till hären blifvit öfverskridet med 470,000 pund sterlibg, men han lofvåde dock, att underhuset inom kort skulle sättas i tillfälle att diskutera denna sak. Ett engelskt örlogsfärtyg uppbringäde den 28 sistlidne November på afrikanska kusten det under amerikansk flagg seglande slafskeppet Orion från Newyork, hvilket förde ombord 888 slafvar. TYSKLAND. Regeringen i Koburg har förelagt den nyss sammanträdda landtdagen förslag om räntans frigifvande. En byråchef i sachsiska inrikesministeren har fått befallning att uppgöra förslag till en frisinnad handelsoch handtverksordning. ÖSTERRIKE. Fältmarskalkslöjnanten von Hess har blitvit i nåder entledigad från chefskapet för generalqvartermästarestaben. På den förut omtalta förbrödringsrepresentationen mellan mapgyarer och servier ha sedermera följt flera fester i samma anda. — På en bal har en student blifvit arresterad för att han ropade lefve friheten! såsom po lisen tyckte, men lefve brödraskapet!, såsom han sjelf och de kringstående säga att han ropat. ITALIEN. Grefve Cavour har sett sig nödsakad att uppskjuta sin resa till Paris. I hans ställe afsändes grefve Arese till franske kejsaren uti en beskickning, som har afseende på Centralitaliens förhållanden. Såsom det berättas, skall grefve Arese hafva uppdraget att för kejsar Napoleon åskådliggöra, att Sardiniens regering oundgängligen nödgas göra slut p. det provisoriska tillståndet i mellersta Italien, och att detta steg nu måste uttagas. Till Brescia ankommo dagligen venetianare, hvilka flyktat i anledning af de talrika arresteringar, som österrikiska regeringen vidtagit. De många personer i provinsen Venedig, son fått amnesti, flydde till Milano, emedan de väl visste hvilket öde som väntade dem. Agitationeh i Venedig var utomordentligt stark. Garibaldi hade den 24 Januari firat sitt bröllop med fröken Josefine Raimondi uti Como. Rörande de antiseparatistiska demonstrationerna uti Chambery berättas följande: Patriotiska vtskottets president, guvernören Orso Serra, infänn sig i spetsen för en skara medborgare af alla stånd, med trefärgade faHör framför det talrika tåget, till regeringsresidenset och öfverlemnade en adress, som bland annat inneböll följande: Den imposanta öpinionsyttring, som i detta ögonblick eger rum, förenar män, hvilka äro lifvade af de varmaste känslor af fosterlandskärlek. Dessa vilja afgifva till er en högtidlig förklaring. Vi tillkännagifva vår vilja att, hädanefter som hittills, utgöra en oförminskad del af huset Savoyens stater, för hvilket regentbus vårt land var vagga, och hvars ärofulla hanölingar våra förfäder delat i åtta århundraden. Vi betyga den ridderlige Victor Emanuel II vår kärlek, högaktning och obegränsade trohet. Vi hafva beslutat att lefva fritt under den konstitutionella författning, som Carl Albert den högsinnade förlänat nationen. Vi hysa den öfvertygelsen, att mellan vår höge monark och oss alla band endast på ettädelt sätt kunna vara ömsesidiga, och skulle skatta oss lyckliga, om vi erhölle en bekräftelse derpå. Det svar, som guvernören gaf på denna framställning, var klart och bindande. Han föreläste dåputationen en depesch från ministerpresidenten, grefve Cavour, hvars hufvudsakliga innebåll var följande: Sardinska regeringens poltik är bekant. Den har aldrig haft afsigten att afträda Savoyen åt Frankrike. Men hvad det parti beträffar, som höjt agitationens fana, ansåge han det ej mödan värdt. att gifva detsamma något svar. Denna förklaring, som genast upplästes för den församlade folkhopen, utaf en medlem af det patriotiska sällskapets utskott, mottogs meå stormande rop af: Lefve konungen! Lefve friheten! Lefve det med Piemont förenade SavoyenI — Om aftonen sjöngs på teatern, af bela den talrika publiken, en patriotisk sång, och en byst föreställande. Victor Emanuel, bekransades på scenen af frihetens gudirna samt öfverhöljdes af ett blomsterregn, under det guvernören i sin loge oupphörligt bugade sig för publiken. Så slutades demonstrationen uti Savoyens hufvudstad. Då Ricasoli den 25 Januari öfverlemnade fanorna till Livornos nationalgarde höll han ett tal, hvaruti bland annat förekommo följande yttranden: Det erfordras lika mycket mod som klokhet att begagna den eröfrade sjelfständigheten. Ännu återstår mycket att Då RSS V EE IT Ar VA LIKA EUS SEPSE VERS I