Aftonbladet – 4 februari 1860, sida 2

SLET if PÅ SUCH, VU KUITaTIG AIICA Bart af. serviska och magyäriska nätionalfärgerna. Med hvilken djerfhet folkets ledare förfara synes deraf; att den ekante patrioten grefve Carolyi i ett öppet bref har uppmanat sina vackra landsmaninnor att ej på kläder och lyrbarheter slösa bort de pengar, som deras fädernesland så väl behöfver. ITALIEN. Enligt underrättelser från Turin af den 27 Januari skall det ej. komma att dröja länge förrän sardinska regeringen kommer att högtidligt förkunna Mellersta Italiens förening med Sardinien. Glädjen öfver Cavours utnämnande till ministerpresident fortfor oförminskad i hela Italien. Modenas och Parmas aristokrati, som på sednare tider visat tecken till missnöje, synes äfven vara belåten med denna nya vändning. Farini har proklamerat pressfrihet i Bologna, och jublet öfver denva Åtgärd var stort: Massimo dAzeglio hade blifvit utnämnd till guvernör i Milano. Han är måg till Manzoni och mycket älskad i Milano. dAzeglios emottagande af detta embete visar, att full harmöni åter inträdt mellan hohom och Cavour. Grefve Cavour har den 27 Januari utfärdat ett cirkulär rörandecentral-italienska frågan till Sardiniens representanter vid utländska hof. Uti detta cirkulär uttalar ministerpresidenten den åsigten, att kongressen icke för närvarande kommer att sammanträda, i följd af den förändrade politiska ställningen. Ibetraktande af denna sakernas vändning, hade de italienska regeringarne den heligaste pligt att söka uppfylla de legitima fordringar, som uttalats af befolzningen, hvars värdiga hållning satt Europa i förvåning. Regeringarne hafva å sin sida sökt tillfredsställa provinsernas önskningar, derigenom att de proklamerat sardinska författningen och vallagen såsom derstädas gällande. Cavour slutar sitt cirkulär med den försäkran, att han aldrig skall glömma det ansvar, som åligger honom i afseende på Europas lugn och Italiens pacifikation. Upprättande af vallistor hade redan börjats, och parlamentsvalen skulle försiggå i medlet af Mars. Grefve Cavour hade antagit kandidaturen uti första valdistriktet i Brescia. Ett valkollegium i Milano hade föreslagit Farini tll valkandidat, och Emilias guvernör hade antagit denna kandidatur. Han ser deruti ett bevis på, att äfven Lombardiet önskar mellersta Italiens förening med Sardinien. Från Bologna berättas, att markis Pepoli, kejsar Napoleons frände och Emilias finansminister samt författare till en skrift rörande Romagna, som vickt stort uppseende uti Italien, i en särskild beskickning afrest till Paris samt skulle der sammarträffa med grefve Cavour första dagarne af Februari månad. Från Chambery skrifves den 29 Januari, att man der förbereder en anti-annexionistisk demonstration. Hvarje allvarsamt försök att lägga tvång på savoyardernas patriotiska känslor kommer att stöta på ett kraftigt motstånd, som till och med Kunde leda till inbördes krig. Det klefikala partiets ledare, som väckt och bedrifvit hela denna annexationsfråga, mindre af kärlek till Frankrike, än för att bereda den liberala ministeren i Turin svårigheter, börja nu att darra för följderna af sin tillställning, och flera af dem hade redån till och med gjort sina motståndare förlikningsanbud, hvilka dock blifvit med förakt tillbakavisade. Från Florens förmäles, att på en bal i Bologna uti markis Mazzacurutis palats hade till förmån för de venetianska emigranterna insamlats en summa af 10,000 francs. Uti en korrespondens från Neapel af den 21 Januari framställes en dyster bild af det närvarande tillståndet i detta olyckliga land. Motstånd mot folkets alla önskningar fo:tfar i Neapel att vara lösen för ett parti, i nvars spets stå enkedrottningen och grefve Ludolf, och hvilket helt och hållet har konungen i sitt. våld... Neapels isolering från det öfriga Europa är detta partis andra hufvudprincip. Enkedrottningens kamarilla begagnar till genomförandet af sin reaktionspolitik ett triumvirat, bestående af signor Hallo, en prelat, hvars ideal för en stats regering är ett klosters förs valtning och anordning; vidare öfverste Latour, en gammal knekt, som endast förstår att begagna korporalspliten , samt slutligen signor Troja, som efter katekesen sammansatt en författning. Detta nobla triumvirat har på sednastertiden gjort sig bemärkt isynnerhet genom en mängd arresteringar, hvarvid till och med prester, hvilka ej velat predika mot den af Frankrike och Sardinien förfäktade noninterventionsprincipen, måst utbyta predikstolen mot inqvisitionsfängelsets hvalf. ; MAROKKO. Uti en korrespondens från Madrid berättas, att man ansåg Tetuan icke kunna länge göra motstånd mot spaniorernas anfall, och att, efter dess intagande, spanska regeringen ämnade öppnå underhändlingar med Marocko. Spanien skall, såsom fredsvilkor, fordra afträdande af marockanska området från Ceuta ända till SierraBullones, ersättning för krigskostnaderna samt garantier derför, att spaniorerna ej franådeles angripas af de marockanska röfvarstammarne. Kunde ej fred afslutas på dessa villkor, så kommer Tanger att angripas. Man koncenterade i Cadiz och Malaga med stor ifver en ny armekår, hvilken genast skall öfverföras till Afrika. Denna kår består af 14 bataljoner, 1 regemente kavalleri och nödigt artilleri. Äfven-de baskiska frivilliga äro införlifvade med densamma. Enligt ett bref från Gibraltar hade sultanen af Marocko framställt fredsförslag. Uti Tanger hade den 15 Januari hållits en konferens, som bevistats af Mahomed Ben. Ketib, Marockos utrikesminister, och Hamid Abdallah, sultaner skattmästare, samt flera af de europeiska makternas representanter. Derefter skulle en dylik konferens hållas i Gibraltar. Sultanen skall hafva blifvit bestört öfver krigshändelsernas gång. Spanska härens framgångar hade