Aftonbladet – 4 februari 1860, sida 1

drömmande om det ofödda barn, från hvilket jag hade blifvit bortryckt. Lefde det? Hade det blifvit framfödt lefvande eller hade den stackars modrens sorg: dödat det?: Var det en gön, som en dag skulle hämnas. sin fader? — ty det var en tid under min fångenskap; då jag brann af en osäglig hämdlystnad — Eller var. det en son, som. aldrig skulle få kännedom om sin fars historia, som kanske till och med komme att lefva i den tron, att hans far varit en usel rymmare? Eller var det en dotter, som skulle växa upp och; bli stor? Hon makade sig närmare honom och kysste hans :kind och hans hand, Jag utmålade för mig sjelf min dotter såsom om hon fullkomligt hade glömt mig — eller snarare aldrig hört, aldrig vetat någonting om:mig. . Jag . räknade efter huru gammal hon kunde vara, år efter år. Jag såg henne gift med en man, som ingenting visste om. mitt öde. Jag hade, tyckte jag, alldeles utplånats ur de lefvandes hugkomst, och för mina: barnbarn hade jag aldrig funnits till, Ack! min. far! Endast att höra, att du tänkt så om en dotter, som aldrig furinits till, ger, mig ett stygn i hjertat, alldeles som om Jag hade varit en sådan.s Du, Lucie? Det är. just du, som beredt mig denna rikedom af tröst och hugsvalelse, som i den ljufva månskensqvällen, då vi för sista gången sitta så här tillsammans, hog mig väcker dessa minnen, Hvad var det nu jag sade ?n . Hon viste ingenting om sin far. Hon vär Ingenting för honom. Så var det. Men under andra månljusa nätter, då sorgen och tystnaden verkade på mig på ett annat sätt — väckte hos mig någonting liknande en känsla af en sorgsen frid — då föreställde jag mig henne huruledes hon kom till mig i min cell och förde mig ut i det fria utom fästningen. Jag -såg ofta hennes bild i månskenet, såsom jag nu ser dig, dock så, att jag aldrig hade henne i min famn; hon stod emellan det lilla gallerfönstret och dörren. Men, du förstår väl, det var icke barnet, som jag talade om ? Den der bilden, nej. Det... det var bara en fantasi?z Ja. Det var så. Det stod verkligen framför mina feberheta lekamliga ögon, men det