Aftonbladet – 3 februari 1860, sida 2

Den nordiska festen i Upsala. För denna fest, hvilken, som bekant, firades den 28 Januari, läser man i Upsala-Posten följande redogörelse: oI festen deltogo omkring 350 personer. Ännu flera hade önskat deltaga, men lokalen medgaf ej ett större antal. Utom studenter, såg man vid festen professorer och andra ak idemiska lärare, militärer, embetsmän, borgare och ståndspersoner. Vidingen föregående nordisk fest härstädes hafva vi sett de särskilda samhällsklasserna så fullständigt representeraade, hvilket torde få tydas såsom ett glädjande bevis derpå, att det nordiska enhetssträfvandet, trots tillfälliga missförstånd och missförhållanden för dagen, med hvarje år vinner ett allt större område. Af särskildt upphöjande betydelse för festen var närvaron af kära gäster från grannlanden: en norrman och 12 finnar. Den stora och prydliga gillesalen erbjöd genom den rika upplysningen och den enkla, smakfulla anordningen en särdeles vacker och upplifvande anblick. Framför en bakgrund af höga granar stod i en lutid af orangeriväxter talarestolen. Ofvan denna glänste i guld på blå grund konung Oscars namnchiffer, krönt af kunglig krona, och deröfver hade studentkårens, at. Kristiania damer förärade standar sin plats: Å ömse sidor om talarestolen stodo pelare, på hvilka man läste -följande, under det förflutna året aflidna persorfers namn: Agardh, Bredman, Claöson, Hagen, Lagus, Michelsen, Rudenschöld, Schack, Wolft, Zedritz. I fonden till höger och venster från talarestolen hade Sverges och Norges vapensköldar sin plats, motsvarade från motsatta sidan af Finlands och Danmarks. På ena läktaren hade ett antal damer infunnit sig såsom åskådare af festen; den andra var upptagen af musiken. Sexan hade sin inbjudande häfdvunna form: hbelstekt gris med gyllne äpple i mun, dryckeshorn och kannor fyllda med fraggande mumma etc. Efter intagandet af sexan tog den mer ideella afdelningen af festen sin början, talarestolen intogs och följande skålar föreslogos: För de förenade rikenas konung, Carl XV, af akademiens rektor prof. Beckman; för Danmarks konung, Fredrik VII, af studentkårens ordförande docenten Rosell; för Nordens universiteter af docenten Stenberg; för unionen och Norge af adjunkten Malmström i följande ordalag: M. H., rector magnificus erinrade oss nyss, att Svea folk icke ensamt firar konung Carl XV:s högtidsdag, att äfven ett annat folk med kärlek och förtröstan blickar upp till honom, och det är för detta folk och för föreningen med detsamma, som jag nu vill föreslå en skål. Jag hörer till dem, som tro, att denna förening har en framtid, en stor, välsignelserik framtid för sig, oeh jag vill säga; hvarföre jag så tror. Först och främst emedan jag anser föreningen i sina grunddrag stå iöfverensstämmelse med de gifna bistoriska förbållanden, under hvilka den stiftades. Skandi naviska halföns begge folk, ehuru upprunna från samma rot och talande samma tungomål, hade dock under århundradenas lopp utbildat sig på olika sätt. I Norge tyckes grannskapet med hafvet och den deraf framkallade fredliga eller krigiska sjöfartens liflighet bafva förorsakat liksom en brådmognad i det fordna samhällsskickets. utveckling: der var stormän