Aftonbladet – 2 februari 1860, sida 4

ITA TEVE CE. ERS 5 TU AARUA BIVESSES KFRUFTIVRERN att kejsaren vägrat emottaga ungerska deputationen, Patentet af den I Sept. kommer att genomföras. U (P.,T.) BLANDADE ÄMNEN. Utvandringen öfver Liverpool 1859. Liverpool i Januari. Ur de nyligen utgifna officiella uppgifterna rörande mutvandringe. öfver Liverpool meddela vi följande: Är 1859 expedierades härifrån 68,035 utvandrare, kajut-passagerare inberäknade, emot 70,466 år 1858, hvilket således ej utvisar någon väsendtlig minskning, fastän antalet emot de föregående åren (isynnerhet 1853—1856) kan kallas litet. Det nämnda ahtalet i fjol fördelar sig på följande sätt: Förlidet år afgingo härifrån: Till Förenta Staterna 48,698 passagerare (hvaribland 1561 kajut-) i 168 fartyg om 286,960 tons. emot 44,626 passagerare (hvaribland 1446 kajut-) i 167 fartyg om 256,556 tons 1858. I fariyg, hvilka ebligt reglementet icke höra under utvandrings-inpektionen (t. ex. de Cunardska och Canadi ånsarne) befordrades dessutom år 1859 på 143 resor 5203 kajut-passagerare och 2283 af de lägre klasserna Till Kanada gingo under utvandrings-reglementet förflutna år endast 3 fartyg om 2359 tons med 544 mellandäcks-passagerare, emot 7 fartyg om 8027 ton: med 1934 mellandäcksoch 12 -kajut-pussagerare 1858. Dessutom afgingo dock dit 1859 i andra utvåndrarefartyg 2118 mellandäcksoch 1958 kajutpässagerare. Till Australin visade förra årets utvandring det största aftagandet och utgjorde knappt mer än två tredjedelar af den år 1858. Dit expedierades nemligen 1859: till Victoria 52 fartyg om 72,189 tons med 9883 rmellandäcksoch 508 kajut-passagerare, hot 6 fartyg om 90,888 tons med 15,662 mellandäcksoch 390 kåjut-passagerare 1858. Till Melhöurhe gingo äfven 1859, utom de nyssnäminde, i addrå än utvandrarefartyg 333 mellandäcksoch 32 kdjutpassagerare uti 18 fartyg. Till New Soulh Wales expedierades 1859: med 9 fartyg om 10,154 tons 4 pen och 3476 mellandäcks-passagerare (mest för reberingens räkning) emot äfven 9 fartyg om 9579 tohs med 3459 passagerare 1858, således ungefär lika många. Uti andra än utvandrarefartyg gingo till. New South Wales under årets lopp endast 8 kajutpassagerare. Till Syd-Australien befordrades 1859 föl regeringens räkning 10532 utvandrare i 3 fartyg oh 2443. tons, emot 1991 i 5 fartyg om 5881 tons 1858 (ufren för regeringens räkning). I andra än debsa utvandrarefärtyg gingo dessutom 1859 härifrån och dit 1421 passagerare (af hvilka 10t kajutpassaädnet. nemligen i 6 fartyg om 6704 tons drägtighet: Till Godahoppsudden gingo förlidet år i 4 fartyg orå 2860 :ton 7 kajutsoch 993 mellandäcks-passagerate, emot 6 fartyg om 5420 tons med 10;kajutoch 2059 mellandäcks passagerare 1858. (De sednare för köpen räkning). ill Indien gingo uti 13, icke under reglementet för utvandrare stående fartyg 96 kajutoch 20 mellandäcks-pässagerare samt dessutom i 3 utvandrarefartyg 1544 melländäcks-passagerare (för det mesta soltlathustrur och barn, således icke egentliga utvandrare). Utom ofvannämnda fartyg, afgingo dessutom följande, icke under utvandriogs-reglementet stående fartyg: Till: Förenta Staterna 35 fertyg med 230 kajutoch 38 mellandäcks-passagerare. Till Afrika 12 postångare med tillsammans 296 kajut-passagerare. Till Westindien 5 fartyg med 39 kajutpassagerare. Till New Brunswick 3 fartyg med 31 kajutoch 3 mellandäcks-pässagerare. Vidare gingo till Nova Scotia 5 passagerare (hvaribland I i kajutan), till Prins Edwards-ön 9 kajutpassagerare och till Kina 4 kajutpassagerare, hvarigenom totalsumman af alla med eller utan utvandrare-inspektion år 1858 härifrån expedierade passagerare uppgår till 81,755 personer (nemligen 10,103 kajutoch 41,652 mellandäcks-passagerare). — Undantagandes förlusten af ängaren Royal Charte(på hemresan) samt Pomona och Indian (båda på utresan), egde inga anmärkningsvärda olyckor med utvandrarefartygen rum under det sistförflutna året. — Marskalk ODonnel. I ett engelskt bref från marokkanska krigsteatern skildras den spanska härens anförare på följande sätt: Vi stanna i närheten af befälhafvande generalens tält, utanför hvilket står, obekymrad om det häftiga regnet, en högväxt, gråhårig man, till-utseendet af. omkring femtiofem års ålder, insvept i en kappa af vattentätt kläde och utan andra mihtära kännetecken än en ros. (den spanska. kepin) på hufvudet, med tre guldbroderade kanter, betecknande general-kaptens( marskalks) värdigheten. Hans hufvud är något nedåt lutadt, uttrycket i hans ansigte är strängt, men dock icke Baknande en viss bonhomie. Hans panna bär fåror, men, som man tycker sig märka, icke så mycket af år, som af sorger och bekymmer, vakor och mödor och af en verksam, händelserik och ärelysten lefnadsbana. Hans gång är fast och säker, och när han kommer att röra sig med större hastighet, märker man, att han ännu eger i behåll en icke så liten! del af ungdomens raskhet och elasticitet. Sådan är Leopold ODonnel, grefven af Lucena, spanioren af iriändsk härkomst, som för närvarande är den främste mannen i sitt land; hvars makt är befästad genom dess långvariga bestånd (sällsynt för en spansk premierminister under sednare tider), och sorå säkert har stöd af en större majoritet af nationen än någon af ibans företrädare sedan lång tid tillbaka kunnat räkna uppå.s 1 7