Aftonbladet – 2 februari 1860, sida 1

TVÅ STÄDER?) EN BERÄTTELSE AP CHARLES DICKENS. På min ära tycker jag ickedet, Törs jag fråga hvad det skall bli? Jag stickar bara för rosskull, sade fru Defarge, fortfarande att se på honom med ett löje, under det hennes finger smidigt rörde sig. Skall det icke användas till något slags bruk ? Hvem vet? Kanske får jag använda det en vacker dag. Kommer dag, kommer rådo, sade fru Defarge med: ett djupt andetag, och ni-kade åt honom med ett slags sturskt koketteri. 7 Det var besynnerligt: törnrosen i fru Der farges hår tycktes göra ett högst vidrigt intryck på Sankt-Antons-boerna. Två karlar hade kommit in, den ena efter den andra, och varit på vägen att begära vin, men i detsamma som de fingo se rosen, studsade de, föregåfvo att de sökte en bekant, som icke var der, och aflägsnade sig genast. Icke heller hade en enda stannat qvar af dem, som jörst voro inne i salen. De hade alla smugit sig sin väg. Spionen hade gifvit noga akt, mcea icke varit i stånd att förmärka något tecken. De hade aflägsnat sig på ett lika nsenlöst och stillsamt, som naturligt tillfälligt och intet sägande sätt. ,John, tänkte madame, i det hon räknade några maskor, och hennes blickar hvilade på fremlingen. Dröj bara en liten stund till, så skall jag också sticka Barsad innan du går.n Er man lefver, madame ? Ja.n Ni har barn ?n Nej. Trafiken tycks vara klen? . Mycket klen. Folket är så fattigt. ) Se Aftonbladet n:is 1—5, 7-—11, 13—25: