Aftonbladet – 2 februari 1860, sida 1

en leende uppsyn sade: God dag, Jacquesl Defarge studsade och såg stint på bonom:. God dag, Jacques upprepade spionen med icke fullt så stort sjelfförtroende, eller fullt så obesväradt leende, då han mötte vinskänkens blick. Ni misstager er, min herre, svarade Defarge. Ni misstager er om person. Det är icke mitt namn. Jag heter Ernst Defarge. Lika kärt! sade spionen i ledig ton, men något flat; god dag, min herre !. God dag svarade Defarge torrt, Jag höll på att säga frun, med hvilken jag hade det nöjet att språka när herrn kom, att jag låtit mig berättas, att det skall råda — som icke underligt är — mycket deltagande och missnöje i det här qvarteret i anledning af den stackars Gaspards öde Det har jag icke hört, sade Defarge, runkande på hufvudet: mig är icke något sådant bekant., Sedan han sagt detta, gick han bakom den lilla disken och stod der med handen på ryggen af hans hustrus stol, från denna förskansning betraktande spionen. Denne, väl försökt och van, öfvergaf ej sin lätta hållning, utan tömde sitt lilla glas konjak, en liten klunk friskt vatten och begärde ett glas konjak till. Fru Defarge fylde glaset åt honom, återtog sin sticksöm, och gnolade på en visa. Ni tycks känna till det här qvarteret mycket väl; det vill säga, bättre än jag? sade Defarge. Visst icke; men jag hoppas få lära känna det bättre. Jag hysör ett 1 djupt deltagande för dess olyckliga invånare. Jo jo, mumlade Defarge. Nöjet att språka med er, herr Defarge,. fortfor spionen, påminner mig, att jag baft ran stå 1 förbindelse med personer, som icke äro fremmande för er. Ja så, sade Defarge, likgiltigt. Här är min. man! sade fru Defarge. , i Då vinskänken inträdde genom dörren, lyfte spionen på hatten för honom, i det han med