skap, kändes en obehaglig lukt. Vinskänkens luktsinne var nu visserligen icke af den läckraste sorten; men saken var. den, att styrkan af hans viner låg mera i lukten, än i smaken, och enahanda var förhållandet med hans rum och hans konjak, hans bränvin och hans anisette. Fy! hvilken lukt! sade han, i det han satte ifrån sig tobakspipan.. Du är trött, min vän, sade frun, i det hon såg upp ett ögonblick från sitt bestyr med hopknytningen. Här luktar icke annorlunda än vanligt. Jag är verkligen litet trött, sade han. Och litet modstulen, på köpet, sade frun, hvars falkögon icke varit så upptagna af slantskålen och kladden, att de icke hade i behåll en och annan blick för honom. Ack! de karlarne! De karlarnel Men, mitt hjerta! började Defarge. Men, mitt hjerta ! upprepade frun, med on tvärsäker nick, men, mitt hjerta! Ditt hjerta är modlöst i qväll, mitt hjerta ! Nå ja, då, sade Defarge, liksom en tanke blifvit framtvingad ur hans innersta, vtiden görs mig lång. Tiden görs dig lång, säger du? Men, min vän, Rom byggdes icke på en dag, heter det, Hämnd och vedergällning fordra lång tid. Huru lång tid behöfver åskan för att slå ihjäl en menniska? sade Defarge. Haru lång ti1 behöfver åskan för att bli firdig att bryta ut? sade helt lugnt hans hustru. Defarge upplyfte sin panna; ett åskmoln tycktes hvila öfver henne. Ett jordskalf, sade frun, behöfver icke lång tid för att förstöra en stad. Godt och väll Men säg mig, huru lång tid går åt, innan ett jordskalf får allting i ordning till utbrott ?