hvad flugor kunna vara tanklösa! — kanske tänkte man lika långt framför sig vid det kungliga hofvet samma varma sommardag. Slagskuggan på golfvet af en person, som ioträdde, tyckies väcka fru Defarges uppmärksamhet. Hon lade ifrån sig sticksömmen och började fästa sin törnros i håret innan hon såg på den inträdande personen. Det var rätt eget. I samma ögonblick som fru Defarge började sätta rosen i sitt hår, upphörde alla kunderna att tala, och började den ena efter den andra att gå sin väg. God dag, madamel sade nykomlingen. God dag, monsieur!s Hon sade detta högt, men för sig sjelf sade hon: Aha! God dag, ålder, fyrtio år vid pass, längd tio qvarter nio tum, svart hår, icke fult ansigte, brunhylt, mörka ögon, långlagdt, magert och blekt ansigte, krokig näsa, som sitter litet på sned åt venster, hvilket ger dig ett styggt utseende! God dag, god dag, du och hela följet! Var så god och gif mig ett litet glas gam-. mal konjak och litet friskt vatten, madame. Madame betjenade honom med artig uppsyn. Eu magnifik konjak, madamel Det var första gången som denne konjak i sina lifsdagar hade erhållit någon mention honorable, och fru Defarge visste nog huru litet förtjent deraf han var. Hon sade emellertid, att konjaken kände sig på det högsta smickrad, och tog till sin sticksöm igen. Den fremmande följde med ögonen hennes finger några ögonblick, ch begagnade tiden för att kasta en snabb blick kring salen. Ni stickar som en mästarinna,, madame. Jag är gammal och van. d Ett rätt näpet mönster dessutom! Tycker ni det? sade frun, i det hon såg på honom med ett smlöje. (Forts.)