Aftonbladet – 1 februari 1860, sida 1

o so TVÅ STÄDER ). EN BERÄTTELSE AR CHARLES DICKENS. Det uppstod ett litet sorl af tillit och bifall, och sedan frågade karlen, som hungrade: Skickar du snart hem den der tölpen? Det vore bra, det, Han är fasligt enfaldig; är han inte en smula farlig? ; Han vet ingenting, sade Defarge, åtminstone ingenting mer än som lätt skulle befordra honom upp i en galge lika hög. Jag åtager mig karlen; låt honom bli qvar hos mig; jag vill taga mig honom an och dressera honom litet. Han önskar att få se stora verlden — kungen, drottningen och hofvet; ban skall få se allt det der om söndag. Hvad ? skrek den Innarige karlen, i det han gjorde stora ögon, är det ett godt tecken, att han önskar få se de kungliga och hofvet? Jaques, sade Defarge, det är icke dumt, att visa en katt grädde, om du vill göra honom snål på den maten. Det är icke dumt, att visa en hund hans naturliga rof, om du vill hetsa honom på det en vacker dag. Mer sades icke, och då man fann väglagaren färdig att inslumra på öfversta trapp:steget der han satt, rådde man honom att gå och lägga sig på britschen och taga sig en lur. Han var icke nödbjuden och insomnade genast djupt. Sämre qvarter än Defarges krog hade en fattig lifegen bonde nog kupnat få i Paris. Med undantag af en viss hemlig fruktan för frun — ep fruktan; som aldrig ville öfvergifva honom — lefde han här ett ovant och 4) Se Aftonbladet n:is 1—5, 7—11, 13—25.