Aftonbladet – 1 februari 1860, sida 1

akta dig och dina gelikar; en af deras hästars eller hundars lif är dem dyrbarare än hundrade lif, sådana som ditt: och ändock veta de ingenting annat, än hvad de höra af dig och dina gelikar. Det skadar derföre icke att bedraga dem litet längre; de kunna ej bedraga dig för mycket. Fru Defarge såg med en blick af öfverlägsenhet på adepten, och nickade bekräftelse. Ni, min vän, sade hon, skulle visst hurra och fälla förtjusningstårar åt hvad som helst, bara det uppträdde med ståt och stass. Inte sant 2 Jo jo men, kära fru; torde nog så vara det — nu till minstone. Om man visade er på en hop dockor och gr er lof att rifva sönder dem och plunra dem för egen räkning, skulle ni icke välja ut de rikaste och grannaste? Skulle ni icke et? Jo visst, kära fru Naturligtvis. Om man visade er på en hop foglar, som icke kunde flyga sin kos, och gåfve er lof att plocka fjädrarna af dem för er egen räkning, skulle ni icke då utvälja dem, som hade de grannaste fjädrarna? Skulle ni icke det? Det är en dagsens sanning, kära fru. Ni har sett både dockor och foglar i dag, sade fru Defarge, i det hon visade med handen åt det håll, hvarest de sednast hade visat sig; ni kan nu draga hem till ert land Igen ly ADERTONDE KAPITLET. Hon stiokar ooh stiokar. Fru Defarge och hennes herr man återvände helt sakteligen i Sankt Antons sköte, under det en luns i blå mössa långsamt traskade, i mörker och damm, den långa vägen, som