Aftonbladet – 31 januari 1860, sida 3

stående derom. G.C. W. Den förmenta sjukdomen bland renarne i sydvestra Jemtland. I detta ämne ha vi från fullt tillförlitligt håll mottagit en uppsats, som visar orimligheten och grundlösheten af ryktena att ett större antal af renarne i nämnde del af Norrland skulle genom bett at galna bundar dött i rabies... Då onekligen genom dessa rykten fruktan för förtärande af renkött af förra årets slagt fått insteg hos många, skynda vi att meddela den ofvannämnda uppsatsen, som genom sit innehåll, bestyrkt af flera i trakten bosatta aktningsvärda män, bör vara fullt lugnande. Den insända uppsatsen lyder: Såsom man hade anledning befara, hafva tidningarnes berättelser om en nedslagtniog af närmare 150 renkreatur i Jemtlands sydvestra fjelltrakter till följd deraf, att dessa kreatur skola håfva blifvit bitna af galna hundar, dels injagat en allmän obenägenhet för förtärandet a! renkött, dels äfven tjenat vinningslystnaden till en verksam förevändning att öfver höfvan nedjaga priset derå och dermed tillfoga en oberäknelig skada åt de larndtmän, som under vintern tillhandahålla mellersta Sverge denna vara. Derstäles har nemligen förhållandet blifvit det nu beskrifva, att döma af både tidningar och enskilta skrifvelser derifrån. Att till följd häraf stora olägenheter redar uppstått, som utan offentliga myndigheters snara mellankomst för närmaste framtid icke kunna häfvas, är ganska naturligt. Emellertid och intill dess det genom vederbörli ; myndighet varder utredt, huruvida berättelsen angående de i Jemtland af rabies canina skadade rendjuren är sann eller icke, tyckes det likväl böra vara hvarje tänkande menniska, som eger tillgång till en karta öfver Sverge, ätt att för egen del inse, i hvad mån man må lemaa rum för den väckta farhågan. Äfvenledes borde let blifva hvarje tidning, som fortplantat berättelsen, ika angeläget att bibringa allmänheten en riktig fö-eställning så väl angående stället, der skadan uppvifves hafva timat, som om det stora afstånd, som kiljer detsamma ifrån de vidsträckta och egentliga Lappmarker, från hvilka det mellersta Sverge erhåler sin förnämsta tillförsel af renkött. Ser man semligen på Sverges karta, så finner man att Jemtands sydvestra fjelltrakt ligger ungefär under och omkring 63 grader nordlig bredd och emellan 30 och 31 graders längd ifrån Ferrö. Deremot begynna de -:gentliga Lappmarker, från hvilka största tillförseln vå renkött till mellersta Sverge utgår, sina gränser: ingst i sydost med 64 grader nordlig bredd och omsring 35 graders längd, således fogelvägen räknadt ingefär 24 svenska mil ifrån den misstänkta orten, ch längst i sydvest med 65 gr. nordlig bredd, och 32 gr. längd, således äfven här på ungefär lika afnd eller 24 å 25 mil från ifrågavarande ställe. Den egentliga Lappmark, ifrån hvilken medlersta ;verge erhåller sin största tillförsel af renkött, ligser således enligt nämnde beräkning minst 24 åa 25 venska mil aflägsen ifrån den för rabies canina sisstänkta orten och detta afstånd är det aldraninsta. Den så kallade Åsele-Lappmark begynner id sistYangifna längdoch breddgrad. Närmast sorr om denna vidtager Lyckseleeller Umeå Lappnark. Dersfter komma i allt nordligare läge Piteu-, smleå och Torneå Lappmarker. Samtliga dessa här ippräknade Lappmarker äro de, som lemna konsuacnterna inom rikit största tillgången på renkött erigenom att en hop landtmän ifrån Ångermanland, Wester och Norrbotten, dock mest ifrån Westernorravds län eller Ångermanlands provins, såsom en beöflig binäring under de kortaste dagarne af vintern sjelfve i nämnde Lappmarker uppköpa och till södra ;rterna afyttra r.nkött m. m. När man vidare af !et nyss angifna stora afståndet ifrån dessa orter till ien för rabies canina misstänkta kan finna, att smitan ingalunda kunnat på en så kort tid fortplantas vå så stort afstånd (ifrån Jemtlands sydvestra fjellrakt 25 mil öfver till Åselem. fl. Lappmarker!?) testo mindre, som de: bitna renkreaturen blifvit afagatagne, och det vidare är för hvarje spekulant sögst lätt att förvissa sig ifrån hvilken Lappmark let renkött kommit, som i de södra orterng till salu itbjudes genom att bese säljarens resepass; så torde iessa samtligen här ofvan anmärkta förhållanden enmma vara tillräckliga att, noggrannt observerade, mna all den trygghet åt ett lofligt näringsfång, om detta för sin del kräfver och som är behöflig för varje opartisk och upplyst köpare. Likväl och på det allmänheten i de södraorterna, ler den väckta farhågan torde blifva svårast att skingra, må erhålla all den trygghet, som står tillammans med nödig varsamhet och bristerna i menskigt förutseende, har insändaren ansett nödigt att, ntill dess vederbörande myndigheter officielt tagit sa ten om händer, låta beledsaga ofvanstående uppats med hosföljande intyg: På begäran få vi härmed intyga, att vi icke förport det renar i vinter blifvit bitna af med rabies vehäftade hundar, hvarken inom Norra Angermanland eller Asele eller Lycksele Lappmarker, äfvensom tt här i Angermanland icke hyses någon farhåga ör förtärandet af derifrån kommande renkött. Örnsköldsvik den 24 Januari 1860. Göthe Schröder. J. EB. Håkansson. Kronofogde. Provincialläkare. O.: Tiren. Brattlund. Utnämnd kyrkoherde. Häradsskrifvare.