Aftonbladet – 31 januari 1860, sida 1

för att tillbringa en månad i Paris hös sin nigce och universalarfvinge. — Fru Duvälier försummade intet, för att hennes; gäst skulle kunna få i hufvudstaden njuta af alla de förströelser,.i hvilka bennes ålder tillät henne att deltaga; man tänkte blott på att tillfredsställa hennes nycker, och rätta sig efter Hennes, ider — emellertid var hon, som sagdt, i hög: grad skrockfull. Gästernäs antal var bestämdt till fjorton, ty ni kan väl förstå att det olyckliga talet trettön skulle hafva injagat en förskräckli fasa. Arla de öfriga voro komna, då fru Duvalier fisk en iljett från öfverste C., deri han förklarade sig förhindrad genom. en. oväntad och oförutsedd omständighet. Nu var ju vår väninna förlorad; hon var äfven alldeles utom sig af förtviflan, hennes tant skulle aldrig kunna förlåta henne ett så förskräckligt brott. Jag skall vilja råda dem, som äro rädda för att vara tretton till bords, att blott bjuda nio: eller tio. gäster eller också djerft gå till femton. eller sexton. . Bjuder man tolf, kan det ju hända att en af gästerna tar en vän med sig, som plötsligt fallit ned öfver honom, och stannar man vid fjorton, kan det hända en såsom det hände fru Duvalier. Hennes oro var allt för synbar för att den skulle kunna undgå busläkarens, doktor ATbarins, skarpa blick. Doktor Albarin visste att värdera en god middag; men han var också sina patienter tillgifven och deltog gerna ide: ras olyckor. Fru Duvalier hade gått fram till honom med en hemlighetsfull min (hän stod just bredvid mig) och sade bekymrad: Min Käre doktor, vi äro tretton. Verkligen, det är mycket olyckligto, sade han med ett skalkaktigt leende. Ni förstår mig nog, doktor, fortfor hus-: modren, det är icke för egen del jag är oroligj Udet är för min stackars tant; hon är den meet skrockfulla dam om finnes. Käracfru, bevare er himlen ifrån att för-. närma hennel Jag vet ett godt -sätto, fortfor han, i det han med ögonen sökte efter sin hatt. Vi kunna låtsa; och det är icke heller alldeles ogrundadt, som om det vore en. sjuk, som med otålighet väntade mig s beHöfde min hjelp. i Huru uppfinningsrik verklig vänskap är! utropade frun med illa dold glidje, men kan jag väl tillåta?...