Med gaflar spetsiga, med höga torn Och spiror, sträfvande mot stjernerymden. Jag såg dess park, af sång och glädje full, Men der dock ej den: aldraminsta tufva i... Förunnades till hufvudkudde åt ;.. Den arma, sjuka, ångerfulla dottren, 3 Kung Märthas en gång flydda dotter, Malin, Herr Stenbocks fru.— Jag såg Kung Märtha sjelf, Såg henne träda upp, så karlavulen, Befallande och obevekligt sträng, Som trots en man från dessa flydda tider. f3 Jag, mycket såg från balfglömd fordomtimma; Och hjertat vidgades och tårar föllo j På kinden, lågande a: känslor varma. Och hänryckt lade jag min hand på hjertat Och sade till mig sjelf: — Jag ock är svensk! Och nu till en och hvar, som lifligt älskar ; Sitt fosterländ, hvars bjerta vuxit fast Vid Sverges blodiga, men stolta minnen, Likt trädets rot i jordens innandöme, Till den jag säger: Gå att se kung Märtha !J Har du ett hjerta, der naturens hand Har spänt ett nät af fina känslosträngar, 4 Som, vid en ton från sångens Eolsharpa, Från skaldens luta, Komma lätt i dallring; Har du ett öra för det språk, som klingar Än krigiskt skarpt, än musikaliskt ljuft; Har du en själ, som fattar, att de scener, 3 Du här ser ställas fram, ha verkligt timat, Att så, just så ha menskobjertan klappat, Att så ha tankar tänkts och känslor svallat, Att menskor hafva fordom verkligt handlat Och stridt och liditg hoppats, älskat, hatat, Så, som du ser det nu i Minnets spegel Då säger jag, att du bör se Kung Mirtha. Se under kampen meilfan pligt och kärlek Den. väna Malin, vek och känslofull, Neddigna med den alltför tunga bördan; 2 Se hennes syster Sigrid, medlarinnan, Densamma ständigt, rik på tröst och ömhet. Hör sen kring gamle Olof Gustafsson En bifallsstorm utbryta, lik en åska, Som genljud får ur klippans djupa schakter, Då ädlingen med lagens hammare Kung Märthas isomhi ljda hjerta krossar, Hör, se, förnim allt detta — och du skall Utbrista: Sköna äro svenska häfdens Urgamla minnen, när de så framställas bild och ljud, i tanke och i handling. Wiihelmina.