Aftonbladet – 31 januari 1860, sida 1

en eller annan förevändning vara så barmHettig att. gå min väg men det som tillbakaöll mig var den tanken, att doktorn, hvilken bödde i samma hus som öfversten och var vän till honom, skulle kunna få veta att denne Plötsligen uppenbarat sig.hosfrwDuvalier; och sjag var räddi för atty då jag väl vore börta, skulle doktor, Albarin komma ilande just-i det ögonblick man skulle sätta sig till bords; just af samma. grund och. orsak som nyss jagade honom bort... Fru:Duvalier, alldeles blek och darrande; kom fram till mig ned den allvarligaste min och sade med dämpad röst: d Käre vän, nu äro vi åter tretton! Jan, svarade jag, det är en för mycket, men om niönskar... Hon tycktes alls icke hafva någon brådska med att afbryta mig, men det ringde åter, och den förtviflade nigcen. utropade häftigt: FO, om det vore. doktorni Men det var: icke han. . En kammarjungfru kom och yttrade sakta till frun: Det är en ung. dam der ute, som önskar tala med frun; Hon vill tillbjuda sin tjenst, !emedan hon hört att frun söker en sällskapsam. Det kan mån då kalla att komma till pass, sade jag leende till fru Duväalier. Ni skämtar,, svarade hon mig; men är ON Passande, så, låter jag henne icke slippa undan, utan för henne genast in. Det var fröken Jouvigny, numera fru Värel. Jag har aldrig blifvit behagligare öfverraskad, sade fru Duvalier till mig dagen derpå; jag finner plötsligt deruti, till min räddning, en ung flicka med ett fint, blygSamt sätt att vara. Visserligen var hon tariligt klädd, i jemförelse med oss andra; men hvem bryr sig väl någonsin om att se på fru Varels drägt? Dessutom var hon nyss fyllda aderton år och helt och hållet ny för mitt sällskap, Och så träffade det sig så lyckligt, att öfversten varit nära bekant med hennes fader, hvarföre han kunde berätta om de ovanliga förtjensterna och den stora tapperheten hos denne krigare, som hade stupat för Frankrike. Fröken Jouvigny tackade öfversten med värma och behag och besvarade, utan att blifva förlägen, med den älskliga naturlighet, som vi alla finna hos henne, mina gästers vänskapliga artigheter. Till och