Aftonbladet – 31 januari 1860, sida 1

. Hvarföre. icke, min fru? Jag kan kurera två, sjuka, på,en gång, er för er oro, och er tant för hennes: ångest, och jag vågar tro, att ni förlåter mig, om jag blott lyder min pligt såsom en god läkare, hvilken icke kan se sina patienter lida, om det står i hans makt att förhindra det. Med dessa ord fattade doktorn sin hatt och smög sig obemärkt bort. Man väntade nu några ögonblick blott på tillsägelsen att bordet var serveradt; fru Duvalier kände sig lättare om bjertat. Den stackars öfversten, den käre doktorn! Hvad jag saknar dem båda! Och Jag var icke den enda, som förstod den särskilda vigt Hon lade på det sista ordet: Men hon hade Khappast uttalat dem, då det ringde och jag såg fru Duvalier darra. Ack, det var icke utan skäl. Öfversten hade gjort sig ledig; han hade skyndat sig dit med glädje och tycktes med nöje märka, att han icke hade gått miste om något genom att komma litet sent. Men värdinnan HKäde synbarligen förlorat all fattning och förstod icke bättre att dölja sin sorg, än hon nyss hade gjort med:isin glädje.Sedan vanlig böflighet var iakttågen, gick hön ut, kom in och gick ut igen och satte derigenom 088 alla i ovisshet; ty tröligtvis Hade hon gifvit befallning att vänta, men hvad kunde väl vår väninna hoppas på? Elaka menniskor finnes godt om, men en användbar: person, som kommer just lagom för att rädda oss ur en dödlig förlägenhet, en sådan träffar man sällan. I hvarje väl ordnadt hus borde finnas en gäst, på hvilken man lätt kunde få fatt, då man behöfde honom, liksom man har en kall pastej eller något dylikt i beredskap isådana hus, der det ibland kommer oväntadt främmande. En gäst, som man alltid kunde råda öfver och som man kunde gripa tag i då det belyöfdes, skulle icke vara den minst nyttiga medlemmen af tjenstepersonalen. Han skulle bo och äta afsides -och skulle endast begagpas såsom vikarie, liksom man på teatern dublerar en roll, då den rätte skådespelaren bar förfall. Hvad skulle icke fru Duvalier hafva gifvit för att hafva någon att spela doktorns roll i detta ögonblick! Jag såg henne så lidande, att jag tror nästan jag jävar nära att under