Aftonbladet – 30 januari 1860, sida 2

Lill-Jerry, som gick vid fadrens sida med pallen under armen, utefter den soliga och folkrika Fleetgatan; var nu en helt annar lill-Jerry än den, som natten förut hade sprungit hem i mörker och. ensamhet uridar sin gräsliga förföljerska. Hans illparighet hade friskat upp med morgonluften,-och alla oroliga tankar gått sin kos med natten, — i hvilka båda hänseenden han utan tvifvel had många sina likar på Fleetgatan och i Londons City denna vackra morgon. Farn, sade lill-Jerry, nuder det de ginge tillsammans — hvarvid han likväl höll sig på en armlängds afstånd och lagade att pallen var emellan dem. — Far, hvad är er .Uppståndelse-man, för slag? ; Cruncher stannade tvärt på gatan innan han svarade: Hur böfveln skulle jag kunna veta det? Jag trodde ni visste allting, far, sade den. menlöse gossen. Hm! Nå jax, genmälde Cruncher, i det ban fotsatte vandringen och tog af sig.hatten för att lufta sitt spikiga hufvud, han är en yrkesidkare, en handelsman. ; Hvad är det för varor han handlar med. far? frågade den pigge Lill-Jerry. Fadern funderade litet innan han svarade: ,Varorför herrar lärde, min gosse. Menniskokroppar, far; är det inte så ? fråa de den liflige gossen. Jag tror det är nånting i den vägenn, svarade Cruncher: ,Vet ni far, jag skulle ha rasande god just att bli en tocken der uppståndelseman när jag blir stor en gång! täCrunchers fadersbjerta klappade af glädje, men han runkade dock på hufvudet på ett tveksamt och liksom förmanande vis, Det beror på hur du artar dig, min gosse. 5e till att du artar dig bras i sånt fall kan in