Aftonbladet – 30 januari 1860, sida 2

som vi talade om, Jag tror ni skall bli belåten med honom. Från krogsalen ut på gatan, från gatan ir på gården, från gården uppför en brant trappa, från trappan in i ett vindskyffe — fordom det kyffe, der en hvithårig man satt framlutad på en låg böink, sysselsatt med att göra skor. ; Ingen hvithårig man fanns nu der, men de tre karlarne. voro Yder, hvilka hvar för sig hade gått ut ur krogsalen, Och emellan dem och den hvithårige mannen på andra sidan hafvet förefanns det lilla sammanhanget, att de hade beskådat honom igenom springan i väggen. Defarge stängde noga dörren och talade endast halfhögt, Jacques ett, Jacques två, Jaques trel sad: han, här sen I vittnet, som Jag, Jacques fyra. hade stämt möte med. Han skall förtälja er alltsammans. Tala, Jacques feml Väglagaren, som hade i handen sin blåa mössa, torkade med henne sin solbrända panna och sade; Hvar skall jag börja, herre?, Början, var vinskänkens visst icke oförståndiga svar, med början. Jag såg honom fördenskull, mina herrar,, begynte väglagaren, i somras ett år sen, under markisens vagn, hängande vid kedjan. Och sir herrarne det gick till just på det vi set, att då jag hade slutat mitt. arbete och just skulle ge mig hemåt i solnedgången, så kom markisens vagn stretande uppför backen, och han hängde. vid kedjan, just som så här. Väglagarenupprepade nu sin gamla föresving, I hvilken han mn botde hahunnit ett riktigt mästerskap, enär hon hade utgjort det osvikliga medlet att roa bch intressera folket i hans by under ett nelt års tid,