Aftonbladet – 30 januari 1860, sida 1

förföljerska. Hon var på köpet en flankerande, allestädes närvarande fiende; ty i och med detsamma som hon gjorde mörkret bakom honom fasansfullt, måste han dessutom beständigt springa på midten af stora gatan, på afstånd från alla mörka gränder, befarande att hon skulle komma framhoppande från dem emot honom. Hon lurade äfven i 1ortgångarne, der hon möt dörrarne skrubbade sina hiskeliga axlar, och drog dem upp ända till öronen, liksom för att skratta. Hon lurade i skuggorna på vägen, och låg full af list på ryggen för att knipa honom. Och under hela tiden fortfor hon derjem e att oupphörligt hoppa efter honom och komrm a honom allt närmare och närmare, så att när gossen kom till porten af huset der han bodde, bade ban allt skäl i verlden att vara halfdöd. Och äfven der ville hon icke släppa honom, utan följde honom efter uppför trapporna, med en dans på hvarje trappsteg, krabblade efter honom i sängen, och lade sig, då han somnade, tungt och qväfvande öfver hans bröst. Ur sin tunga, oroliga slummer väcktes lillJerry i sin skrubb i dagbräckningen och före soluppgången af fadrens röst i stugan, Nå.gonting måste ba gått honom emot; åtminstone gjorde lill-Jerry den slutsatsen på grund af den omständigheten, att han böll sin hustru vid bådå öronen och stötte hennes nacke mot kanten af sängstället. Jag sa dig jag sku görato, sade Cruncher, och jag gör et. Jerry, Jerry, Jerryb skrek hans hustru jemrände. Du gör mig jemt schabernakel i mitt yrke., sade Jerry, och jag och mina kompanjoner komma till korta. Det är din pligt att ära och lyda den, som är ditt hufvud; men du gör så inte f-n heller!