Aftonbladet – 30 januari 1860, sida 1

TVÅ STÄDER). EN BERÄTTELSE OHARLES DICKENS. Hvad Cruncher egentligen menade med dessa grimacerande ord, visste han inte så noga sjelf; personer af hans slag ha ofta för sed, att med sådana meningslösa glosor uttrycka sin förargelse öfver hufvud. Ämnar du dig uti natt? frågade hans stillsamma hustru. Ja, gör jag så. i S Får jag gå med, far? frågade ifrigt hans son. Nej, det får du inte. Jag går — såsom mor din vet — ut på fiske. Det är hvad jag ska göra. . Jag skall ut och fiska. Ert metspö har blifvit rostigt far; har det ånote? Dumheter! Kommer ni hem. med fisk, far? ; Får jag ingen, så får du klen frukost i morgon, mäster frågvis., sade fadren, run. kande på hufvudet. Du får lägga dig i tid. du: jag går inte ut förrn senare på gvällen.n Cruncher sysselsatte gig under den åter. ående delen af qvällen .med att hålla ett ksamt Öga på hustrun, och med gnat och gräl göra omöjligt för henne att hinna med några gudliga böner lägga hinder i vägen för hans lyckliga framgång. I denna akt och rening tillsade han äfven bl-Jerry att hjelpa vill med att hålla denna husliga målro vid magt, och heldre pina och plåga den arma modren oupphörligt, än att lemna henne et ögonblick åt hennes egna tankar. Den mes gudfruktiga person skulle ej kunnat starkare ) Se Aftonbladet n:is 1—5, 7—11, 13—23.