Aftonbladet – 28 januari 1860, sida 1

TVÅ STÄDER). EN BERÄTTELSE ARP I Det villjag göra, br Carton.. Det är min sista bön, och med den vill jag befria er från en person, med bvilken jag nog vet att ni icke kan ba någonting samstämmigt, och emellan hvilken och er ett oöfverstigligt svalg är befäst. Det tjenar till ingenting att säga det, Jag vet nog det, men jag kan ändå icke låta bh att säga döt: för er och för hvarje för er kär person är jag beredd att göra hvad somhelst, Vore min lefhadsart af det slaget, att hon erbjöde något tillfälle, hågon möjlighet att för er göra en uppoffring, så skulle jag med glädje för er och de dr vilja uppoffra hvad som helst. Försök att tänka er mig sådan, såsom allvarlig och uppriktig i dessa tänkesätt medan ni lefver i ert stilla lugn. Snart nalkas den tid, då pi kommer att knyta bya band — band, som skola fästa er ännu ljufvare och starkare vid ert kära hem — göra det för er ännw kärate och dyrbarare, O, miss Manette! om den tila afbilden af en lycklig fadersansigte blickat upp i edert, om niser eregen lysande fägring uppblomstra igen vid edra fötter, tänk: då någon gång att det finnes en man, som gernaxskulle vilja gifva sitt lif för att rädda något lif; som för er vore dyrbarti Han sade Fatvälb sade ännu ett sista Gud välsigne er) och lemnade henne. SEXTONDE KAPITLET. Den hedorlige Yrkestäkaren. För herr Jeremias Öruvehers ögon, der han satt på sin pall på Fleetgatan, med sin snuskige pojke bredvid sig, tedde sig dagligen en rörlig täfla af de mest olikårtäde sake; och ting. Hvem kunde sitta på någontingp3 ) Se Aftonbladet n:is 1—5, 7—11, 13—22.