Aftonbladet – 28 januari 1860, sida 1

bl Ene rg Ae Fl etaatan flera timmar om dagen, utan att bli förbryllad och döfvad af två ofantliga folkströmmar, af hvilkå den ena gick vester ut, med solen, den andra österut, mot solen, a för vatt slutligen finna -hvila i nattens lugn Ö Med sitt hö i munnen satt Cruncher och gaf akt. på de båda strömmarna, liksom bonden, som i fabeln sutit i sekler och gifvit akt på en ström, med den skilnad likväl, att Jerry icke väntade att de någonsin skulle förrinmå. Sådant skulle icke beller för bonöm ha varit någon behaglig förväntan, enär han hemtade en del af sin lilla inkomst för dagen från att. lotsa rädda qvinnor (mest välklädda och något till åren) från Tellsons-sidan af fodbädden öfver till den motsatta stranden. Så kort nu än denna bekantskap för hvarje gång var, så nnderlät dock aldrig Cruncher att gripas af ett så varmt deltagande för det konvojerade frintimret; att han förklarade det vara hans allvarliga uppsåt att vid sin hemkomstha den äran att dricka hennes skål. Och det var de små gåfvor, som förärades honom i och för utförandet af denna vackra föresats, i hvilka hans inkomst af detta biyrke bestod. Det var en tid, då poeter hade för sed att på offentliga ställen sitta på en s ol och fantisera öfver folkhyimlet omkring dem. Cruncher, som också satt på ett offentligt ställe, men som icke var någon poet, fantiserade så litet som möjligt, men såg sig uppmärksäåmt omkring. En gång satt nu bemälde Cruncher der vid ep tid, då de var betydlig brist på trängsel och på gamla fruntimmer att lotsa genom bränningarne, och då hans affärer öfverhufvud gingo nog skralt för att väcka. en mMmisstanke hos honom, att hans busttu måste ha varit framme och gjort honom något schabbrnakel: med sina böner igen, då en ovanlig trängsel af menniskor, böljande Fleetgatan utföre 1 vestlig Tiktning, ådrog sig hans uppmärksamhet. Efter en stunds spejande i den riktningen, tyckte ban sig finna att något slags liktåg var i antågande, och att detta liktåg