Aftonbladet – 27 januari 1860, sida 1

TVÅ STÄDER ) EN BERÄTTELSE j AF CHARLES DICKENS. Hva ba? sade Stryver. Nå väl, jag skall sätta tumskrufvarna på er,, fortfor han, på advokatvis utsträckande pekfingret emot honom. Ni är en affärskarl och skyldig att bjuda skäl för er mening. Säg mig ert skäl. Hvärföre skulle ni.icke göra det? Emedan, sade Lorry, jag icke skulle: vilja taga ihop med en sådan sak innan jag vore fullt säker på att lyckas. Hvad tunnor tusan!... röt Stryver till; är ni fosenrasande, herre ? Lorry sneglade bort på Huset, och såg. sedan på den uppretade Stryver. Ni är en affärekärl — en gammal man — en erfaren man — i banksaker, fortfor Stryver; ni bar summerat ihop tre kapitala skäl för lycklig framgång, och säger slutligen att i.tet skäl är för handen! säger det, med hufvudet i behåll på era värda axlar! Stryver lade en särskild vigt på den sista omständigheten, liksom det skulle hafva varit mindre besynherligt om han sagt det sedan han mist bufvudet, När jag säger lyckas, så menar jag Jyckas hos. det unga fruntimret; och när jag talar onrsskälvoch örsaker; som kunna fala för lycklig framgång, så menar jag skäl och ofsaker, som kunta gälla bos det unga fruntitbret. Det unga fruntimret, min bäste herren, sade, Lorry, i.det. han vänligt lade. sin hand på hans arm, det:unga fruntimret går framför allt. 7 js Hvad hi således vill säga mig, herr Lorty,, ) Se Aftonbladet n:is 1—5, 7—11, 13—21.