Aftonbladet – 27 januari 1860, sida 1

komma att finna, att mitt.råd varit gifvet i fåvitsko, så skall ni dock alltid erkänna, att jag menat väl med det; skulle ni åter finna, att det haft skäl för sig, så är ju derigenom mycket obehag besparadt både för er och dem. Hvad säger ni om det förslaget ? Huru länge skall jag få vänta på svar?5 Åh, det är bara några timmars affär. Jag skulle kunna gå till Soho i qväll, och komma upp till er sedan. I sådant fall samtycker jag, sade Stryver. Jag har verkligen ingen lust att gå ditidag; Jag är ej så het på gröten. Jag samtycker, som sagdt var, och väntar er i qväll. God mMorgon. Derpå vände sig Stryver om och skyndade ut ur banken, hvarvid han åstadkom en så stark rörelse i luften, att de båda urgamla kontoristerna, som uppsiodo och bugade sig bakom sina pulpeter, med mö :a kunde hålla Sig Uppe på sina smala ben. Desse vördnadsvärde och skröplige gråbårsmän bugade sig så flitigt, att det hade blifyit en folksägen, att de, sedan de bugat uten bortgående kund, fortforo att buga sigidet tomma rummet, till dess de hade bugat in en ny kund: Advokaten var klipsk nog att förmoda, att den gamle bankkarlen icke skulle hafva gått så långt som han gjorde i uttryckande af sin mening, derest denna mening icke varit grunda På någonting solidåre än en gissning. På ett så bäskt piller var nu Stryver allsicke beredd, han sväljde det så godt han kunde. Nu, sade han, i det han utsträckte sitt advokats-pekfinger mot Temple, skall jag vita er, hvem det blir som tappar processen. Det var en liten Old-Bailey-fint, från hvil ken han ämnade hemta stor hugsvalelse. IVi skäll inte sätta mig i en falsk ställning, unga Rn sade Stryver; er gås biter inte min rat