Aftonbladet – 27 januari 1860, sida 1

ha! hal — att det är det mest befängda jag nånsin hört. Förstå mig rätt, fortfor Lorry. Såsom affärskarl har;jag icke ett ord att; säga i den här saken; ty. för mig, -såsom affirskarl, är saken fullkomligt fremmande. :Men såsom en gammal man, som burit -miss Manette på sina armar, som sär hennes och hennes fars förtrogne vän och hyser en -liflig tillgifvenhet för dem båda — såsom sådan är det jag talat. Det är icke: jag, som begärt ert förtroende; kom ihåg. det. Finner ni-icke, att jag har rätt 2 Har inte den lyckan att-finna det! sade Stryver, hvisslande.. sKan inte finna nånting i allt. det der. Jag supponerar sundt förnuft hos en viss person: Ni supponerar pjollrighet och, barnsliga grimacer. . Förmår. icke finna att nishar rätt. si Hvad jag supponerar, herr Stryver, torde: ni tillåta mig att sjelf bäst. veta. Och jag säger er, herre, fortfor Lorry, som nu plötsligen fattat eld igen, att jag icke. tänker tåla — icke ens på detta rum tåla — att någon lefvande själ, eho-han vara må, lägger sådana der ord i munnen på mig. Nå, nå; ursäkta mig, herr Lorryl sade Stryver. ö Gerna, . då ni tar edra ord igen. Hör på nu hvad, jag ville. säga:. det kunde kännas obehagligt för er att finna, ått ni hade begått ett misstag; det kunde kännas obehagligt för doktor Manette, att ingå i en förklaring me er; det, kunde kännas obehagligare för miss Manette, att ingå i en sådan förklaring. Ni vet: på hvilken fot jag har den äran att umgås. med familjen. Om ti skulle anse för bättre, ått icke på något vis blottställa er, så vill jag, genom att ytterligare känna mig för bos vederbörande, utforska, om mitt råd haft skäl för sig eller ej. Om ni sedan skulle