Aftonbladet – 26 januari 1860, sida 2

det han tog sig bakom örat och såg på Stryver med en förvirrad blick. Kors i herrans namn, sir? upprepade Stryver, i det han reste på sig. Hvad skall det utropet betyda, br Lorry? Ingenting ovänligt,, svarade affärsmannen; betyder naturligtvis endast, att jag tycker att den id.n gör er mycken heder... att jag tycker... allt hvad ni vill, lr Stryver. Men, ser ni... ni vet. hr Stryver... Lorry tystnade och runkade på hufvudet på det mest kuriösa sätt, liksom ha: st vodgad att mot sin vilja inom sig sjelf tillägga: ni vet, att ni är alldeles till öfverlopps der! Nå?, sade Stryver, i det han hårdt tryckte sin knutna hand mot pulpeten; spärrade upp ögonen och tog ett djup andetag, Gud fördöme mig jag begriper hvad ni menar, hr Lorry. Lorry skrufvade sin lilla peruk tätt till båda öronen, såsom ett godt medel för tillfällets kraf, och tuggade litet på en penna. Hvad dj—n, sirl sade Stryver, är jag icke ett antagligt parti? Gu bevars, sir, gu bevars! Visst är ni det... som ni säger; ett antagligt parti. Är jag inte en förmögen man? Bevars! hvad det anbelangar, en ganska förmögen man! Och med lysande utsigter? Bevars! hvad det anbelangar, sade Lorry, särdeles belåten att få gifva ett ytterligare medhåll, lysande, ganska lysande. Hvem vet icke det? Men hvad, i all verlden, är då er mening, hr Lorry? sade Stryver, synbarligen något slagen. Jo ... ja... Ämnar ni er dit nu? frågade Lorry. Nu på fläcken! sade Stryver, i det han slog med handen på pulpeten. . . ; Det skulle jag icke göra, Om jag vore i ert ställen, sade Lorry. (Fortsättning följer.) — i