Aftonbladet – 26 januari 1860, sida 1

STOCKHOLM den 26 Jan, Vi meddela längre ned i bladet under riksdagsafdelningen en något utförligare redogörelse för debatterna inom tvenne stånd, ridderskapet och adeln samt boörgareståndet, rörande giftomannarätten. För hvar och en, som uppriktigt ifrar för och glädjer sig öfver vårt lands framåtskridande i humanitet och bildning, skall det utan tvifvel vara af stort intresse att se den öfvervigt, som den mera frisinnade åsigten egde vid dessa diskussioner, och huru de, som försvarade giftomannariättens bibehållande: i dess nuvarande utsträckning, stannade i en så märklig minoritet och voro så både numeriskt: och moral skt underlägsna, att det .väl näppeligen numera kan anses vara det ringaste utsigt till att denna qvarlefva från en barbarisk tid, då qvinnans menniskovärde icke hade blifviterkändt,skall komma att orubbadt qvarstå. Förgäfves sökte lagutskottets ordförande grefve Erik Sparre taga sitt stånd på den ömmaste sidan, förgäfves tog han sin eljest icke särdeles eldiga fantasi till hjelp och uppkallade för sig allehanda hotande spöken, i form af turister, probenreuter och skurkar, hvilka, om de juridiska tvångsbanden något lossades, skulle kunna (vox faucibus hesit) drifva sin oförskämdhet ända derhän, att kasta sina bliekar på: herr grefvens egna högvälborna döttrar o. s. v. Förgäfves lofvade hr grefven, att han i andra saker skulle bli en riktig novatör, en radikal reformatör, öfver hvilken man skulle häpna, bara man ville vara så god och icke röra det allraringaste grand vid giftomannarätten; förgäfves bad ban derom så innerligt, nästan såsom om ett personligt ynnestbevis från ridderskapets och adelns sida. Fåfängt sekunderades han ock i sina böner och åsigter af prof. Olivecrona, hvars sammanställning af tryckfriheten och giftomannarätten samt missbruken i bådaderas utöfning torde varit obegriplig äfven för de få, som kunde följa och uppfatta hans yttranden. Mot lagutskottet och grefve Sparre uppträdde en mängd talare af olika politiska färger, hvilka sammanstämde deri, att icke lyssna till hr grefvens dystra förespeglingar och att tillstyrka en större frihet för qvinnan i detta hänseende, de flesta i enlighet med friherre Armfelts reservation. Känna vi grefve Erik Sparre ;ätt och draga oss till. minnes, huru det gått inom lagutskottet vid de nästföregående riksdagarne,, så Jå