Aftonbladet – 25 januari 1860, sida 2

vilja bereda mig en salighetens försmak? Ack! dylika uppenbarelser som detta AVen skänker himlen högst sällan någon af sina allra största älsklingar. Så ödmjuk var Spohr, den lärde doktorn. Till sinnet förblef han, äfven gammal vorden, en aldrig åldrande, anspråkslös yngling. Hans låga för det högsta sköna slocknade aldrig, Kanske förgå århundraden, innan konsthistorien mäktar uppvisa en tonsättare, hos hvilken Spohrs samtliga egenskaper återfinnas, Sällsporda komma i alla tider de män att blifva, hvilka, ehuru lika stora kontrapunktister som Spohr, dock ega kraft nog, för att förbjuda det torra förständet att öfverflygla och nedtysta hjertats och känslans högre rättigheter. Man har beskyllt Spohr för sentimentalitet. Men prosan har i alla tider talat så om den sanna poesien, och skall äfven i kommande tider städse så tala. Hvad se prosaisterna i det af rörelse fuktade ögat annat, än omanlighet och vekhet? Huru kunna de begripa Jean Pauls ord: Sorgens tår är en perla af andra, men glädjens en af första vatten ? Och likväl hafva så många små och prosaiska förståsigpåare ansett sig fullfjädrade, att afgifva sitt lilla utlåtande angående den, i mera än ett hänseende ytterst rikt begåfvade, högt öfver mängdens hvardagsprat stående skalden: Louis Spohr. Men, säger kanske läsaren, månne författaren dock icke finner alltför mycket 1 Spohrs arbeten? Lofordar han icke mera, än kritiken i allmänhet finner billigt? Fem utländska skriftställare må besvara denna fråga. A. Författaren af boken: Sanning om tonkonst och tonkonstnärer, signaturen En välbekant,, som till motto valt sig Göthes ord: Es ist nicht mehr die Zeit, das Publikum zum Besten zu haben und in die Irre zuleiten, säger: Spohr är den siste af de män, hvilka på en och samma gång voro virtuoser och utmärkta tonsättare i alla riktningar. Spohrs konserter voro, liksom Mo2arts klaverkonserter, städse tematiskt gediget utarbetade. De uttalade klara, sanna själsstämningar, hvilka hjertat djupt kände; de fasthöllo egna hufvudtankar. Spohr beherrskade alla tekniska medek med mästerskap. Vi finna hos honom öfverhufvud tydliga och afrundade former, skön och symmetrisk periodbyggnad, harmonisk och modulatorisk rikedom, kontrapunktering i stor fullkomlighet samt skön instrumentering. Öfverallt mötas vi af välljud, ingenstädes af en oren, rå, grumlig eller öfverlastad instrumentalbild. Kd Åt alla yngre tonsättare, om de blott akta sig för Spohrs maner och för hans svagheter 1), rekommen1) Med maner, menas här, att hos Spobr kein grelles Aufleuchten, keine Wetterstärmer äro til.. finnandes. Ordet svayhet åter antyder Spohrs fel att hafva skrifvit för mycket, ty författaren säger med Göthe: