Aftonbladet – 25 januari 1860, sida 2

ESR : FRE TAANNEA Å erbjuda vanligtvisendasten Putvattnad lycka, ingen enda elddroppe?. . Om Spohr deremot kunna äfven hans ovänner icke säga annat, än att han diktade varmt, ja oftast glödande. Han sjöng ur bjertats djup. Aldrig var han endast eine marzipanene Erscheinung, blos eine renommirte Bengeley. ?I den sanna musikens toner?, så låter Jean Paul i: enniskoslägtets goda genius säga: i den sanna musiken vill jag ropa och kalla ädla menniskor. Ifrån himlen vill jag tala med dem och öppna en himmel för deras harmoniska hjertan. Genom tondiktens röst vill jag vända menniskornas ögon upp emot höjden?. Och samme skald fortfar: Vissa, endast ve spliga hjernor, lika kalla som vårt korsar århundrade, förmena, att sann konst och poesi vore tänkbara äfven utan eld, utan hjerta. Men den äkta konsten kommer icke ur hufvudet. Sånggudinnornas sannskyldiga harmonikon är städse ekotaf någon den högsta kärlekens timma.? Spohr var ett eko ifrån den högsta, renaste kärlekens verld. Och denna sin beskickning på vår jord blef han aldrig otrogen. Hans toner påminde städse om ett högre stadium af vår tillvaro. Han predikade alltid om en verld, hvars musik ännu intet öra fått förnimma annorlunda än såsom ?styckverk?, genom diktens aning. J skaldens sånger, om ock än så ljufva, En suck af trånad klingade ändå: Som när i qvällen näktergalar slå. Det är just om den, sitt himmelska kall aldrig vanhedrande Spohr, som estetiken, berömmande, kan säga: En melodi genomträngde Spohrs hela konstnärshf. Ty han skänkte oss aldrig någonting ömkligt, utan städse de ovanställda återljuden af sina skönaste inre förnimmelser. Öfverallt, der man står den arkitektoniska konstens större triumfbyggnader allt för nära, kan ögat icke öfverskåda deras hela herrlighet. Först på något afstånd vidgas själen, erkännande: — Ein harmonisch hoher Geist spricht uns Aus dieser edlen Säulenordnung an. Så skall det äfven gå med omdömet om Spohr. När en gång denna fasliga musikaliska paus, i hvilken vi för närvarande befinna oss? 4) är öfverstånden, då skall på ett af konsthistoriens skönaste blad — påminnande om konung Carl Johans bekanta yttrande: ?It est un vrai noble? — med oförgängliga bokstäfver skrifvas: Louis SPoHR var en sann musikalisk ädling. 4) Hagen. Civilisation und Musik. —