Aftonbladet – 25 januari 1860, sida 1

Under öfverskriften Verldshistorisk humor? innehåller en tysk tidning följande erinran om det grundliga sätt, hvarpå Österrike blifvit narradt af kejsar Napoleon, och om den ung derfundighet, hvarmed denne härvid gått tillväga: SDet ligger verkligen ett stycke verldshistorisk humor i det sätt, hvarpå Ludvig Napoleon behandlat det eljest såsom slugt ansedda Österrike; men i denna humör dväljes döck ett djupt allvar, som lär oss, huru mycket slughet skiljer sig från klokhet. Hiruvida Ludvig Napoleon vid sammankomsten i Villafranca verkligen genom fingerade dokumenter, beträffande de europeiska makternas bemedlingsförslag, lurat österrikiske kejsaren, känner man ännu ej med visshet. — Sannolikt förefaller det oss blott, att en så durchdrifven politikus just ej kunde ha behof af förfalskade handlingar mot en så oerfaren motståndare, för att föra honom bakom ljuset och öfvertyga honom om, att hans fiende var hans bästa vän. — Hvad som föreföll på den så mycket omordade sammankomsten skall troligen först en gång med tiden bli kändt. — Men från och med fredsslutet i Villafranca och till den stund, då skriften mot påfven afslöjade Frankrikes politik, har en mängd för öppen dag liggande fakta upprullats, vid hvilkasöfverskådande till och med den allvarsammaste icke kan afbålla sig från att le. Först och främst gick Ludvig Napoleon i Villafranca på det artigaste sätt Österr.kea stolthet till mötes, derigenom att han visade det den uppmärksamheten att helt och hållet lemna Sardinien å sido samt till och med förolämpa sin bundsförvandt genom fredens afslutande utan att Victor Emanuel fick vara med. — Icke blott tidningsskrifvarne blefvo förbluffade häröfver, utan äfven i de österrikiska officiella kretsarne gjorde man sig löjlig, genom att anse såsom en triumf, att Vietor Emanuel först efteråt berättigades att underteckna freden. — Att just härig uvom en stor uppmärksamhet visades Victor Emanuel, att just på detta sättitalienarnes missnöje med det öfverraskande fre sslutet afleddes från Victor Emanuel och den tacksamma rollen af en diplomatiskt svårt förfördelad martyr anvisades honom — detta märkte ej det sluga Österrike. Mycket finare ännu var påhittet att ej direkte från Österrike afträda Lombardiet, seoerns pris, åt Sardinien, utan låta uppgöra affären genom Frankrike såsom mellanhand. — För Österrike var detta utomordentligt smickrande, och de officieila rösterna i Wien voro orrr en er RENA