Aftonbladet – 25 januari 1860, sida 1

Darnay kände sin egen hand isas i den hand, som sakta öppnade sig och släppte henne, Ni-sade mig någonting, återtog Manette med ett tillkämpadt leende. Hvad var det ni sade mig? Darnay var förlägen om ett svar, till dess han påminde sig att han hade talat om ett vilkor. Glad åt detta fynd svarade han: Ert förtroende till mig bör besvaras med fullkomlig öppenhet å min sida. Det namn jag nu bär, ehuru med en obetydlig förändring min moders, är, såsom ni torde påminna er, just mitt rätta namn. Jag vill säga er det namnet och orsaken hvarföre jag är i Eogland. Håll! sade doktorn från Beauvais. Jag önskar att få göra det, för att så mycket bättre förtjena ert förtroende och icke hafva någon hemlighet för er. Håll! Manette höll först sina båda händer för öronen, strax derefter lade han dem på Darnays läppar. Säg mig det, när jag ber er derom, icke nu. -Öm ert frieri lyckas, om Lucie älskar er, då skall ni säga mig det på er bröllopsdag före vigseln. Lofvar ni mig det? Gerna. Gif mig er hand. Hon kommer strax hem, ochdet är bäst att hon icke får se oss tillsammans i qväll. Gå! Gud välsigne er! Det var mörkt, då Charles i arnay lemnade honom, och det var en timma sednare och hade blifvit ännu mörkare, då: Lucie hemkom, Hon skyndade ensam in i förmaket — ty miss Pross hade genast gått upp på sin kammare — och förvånades, då hon såg länstolen tom. ! Min farl ropade hon. Något svar afhördes ej, men hon hörde ljudet af ett sakta hamrande i hans sängkammare. Hon gick med sakta steg genom det mellanliggande rummet, tittade in genom hans dörr, och kom häftigt springande tillbaka, i det hon gråtande vred händerna och ropade för sig sjelf: -Hvad skall jag göral Hvad skall jag taga mig för! Hennes obeslutsamhet räckte blott ett ögonblick; hon skyndade tillbaka, klappade på bans dörr och ropade sakta på honom. Hamrandet upphörde genast, han kom ut till henne, och de gingo af och an en lång tid. Hon gick ned under natten för att se efter honom. Han sof lugnt, och hans skomakarverkstad befann sig i sitt vanliga skick. ELetE KAPITLET. Ett konversationsstyoke. Sydney,, sade Stryver, samma natt eller morgon, brygg en bål punsch till; jag har någonting att säga dig.