Aftonbladet – 25 januari 1860, sida 1

kommit fram med ett ord af hvad jag nu säger. Utom det, att jag vet att sådant vore fruktlöst, vore det äfven en nedrighet. Om tanken på en sådan möjlighet, äfven i en långt aflägsen framtid, lefde förborgadi min själ— om han funnes der — om han någonsin kunde finnas der — då skulle jag icke våga vidröra denna, vördade hand. i Han lade med dessa ord sin hand på Manettes. 4 Nej; dyresdoktor Manette! Liksom hi en frivillig landsflykting från Frankrike; liksom ni jägad derifrån af de der rådande slitningarna, förtrycket och eländet; liksom nt sökande att lefva skild derifrån på mitt ärliga arbete och full af hopp på en ljus framtid, önskar jag endast att med er få dela hus och hem, nöd och lust, och vara er trogen intill döden.Icke att med Lucie få dela hennes förmånsrätt såsom barn, sällskap och vän; men att vara henne en hjelp deruti, och binda henne ännu fastare vid er, om sådant kan anges. för möjligt. Hatis hand -hvilade-ännu på Manettes. Sedan han besvarat hans handtryokning för ett ögonblick, men icke kallt, hvilade doktorn sina händer på stolskarmarne, och såg nu upp för första gången efter samtalets begynnelse. En inre strid afspeglade sig i hans ansigte; en strid medden der tillfälliga blieken, som hade en anstrykning af mörkt tvifvel och fruktan. Ni talar så hjertligt och så manligt, Darnay, att jag tackar er af-allt mitt hjerta, och vill för er yppa mitt hjerta: helt och hållet... eller i det närmaste så. Har ni någon anled. ning ått tro, att Lucie älskar er? Ingen. Hittills ingen. Är det meningen med det förtroende ni nu gör mig, att med ens få veta huru det kan? förhålla sig dermed? Icke ens det. Jag räknar icke på att få veta det kanske på lång tid ännu. Jag vill så lönge som möjligt behålla hoppet. Är det någon upplysning ni , vill ha af mig?n Så är det. Hvarom, då? a — Jag inser rätt väl, att er förutan kan jag ingenting hoppas. Jag inser, att äfven om jag i denna stund hade en plats i miss Manettes rena hjerta — tro icke, att jag är nog förmäten att inbilla mig att så är — så skulle jag ej kunna bibehålla den platsen i strid med kärleken till hennes far. Om nu så är, inser ni också hvad det å andra sidan innebär?x Jag inser lika klart, att ett ord från hennes far till. förmån: för någon annan friare skulle hos henne gälla mer än hennes eget