Aftonbladet – 24 januari 1860, sida 1

plötsligen blifvit väckt, retad och förstenad Inkörd i hjertat på den till masquen hörande kroppen, satt en knif. Omkring knifskaftet var lindadt ett papper, hvarpå var skrifvet: Kör konom fort till hans graf. Detta från aACQues, TIONDE KAPITLET. Två löften. Flera månader, noga räknadt tolf. hade komn it och gått, och Charles Darnay var nu bosatt i England i egenskap af ett högre slågs lärare i franska språket och litteraturen. I våra dagar skulle han ha varit professor; på den tiden var han rätt och slätt språklärare. Han läste med unge män, hvilka hade den egenheten att intressera sig för, och att hafva någon ledig stund för studiet af ett lefvande språk, som talades öfver hela verlden; och han väckte hågen att göra närmare bekantskap med dess skatter af vitterhet och läom. Han förstod att göra reda för dessa skatter, och det på god engelska. Sådane språklärare voro på den tiden. sällynta; för detta furstar och konungar in petto tillhörde ännu icke lärareståndet, och inga ädlingar ade ännu begifvit sig ut i verlden för att lifva Kockar och vågnmakare. Såsom en lärare, hvars talenter gjorde undervisningen fängslånde och lärorik, och såsom en smakfull öfversättare, som gick till det slags arbetet utrustad med vida mer än blott. lexikaliska insigter, hade Darnay snart vunnit rykte och uppmuntran. Han var dessutom noga bekant med ställningar och förhållanden i ankrike, och dessa tilldrogo sig mer och mer allmänhetens lifliga deltagande. Med stor härdighet och outtröttlig flit förvärfvade han SE snart en oberoende ställning. I London hade han icke väntat sig att få skära guld med iälgknifvar eller hvila på ror; hade ban baft några sådana förhoppniner, så skulle han icke hafva förvärfvat sig en oberdende ställning. Han hade I eppats att få arbete, och det fick han, och skötte det